Läs och sök i Tredje testamentet
| Att ingå äktenskap för att söka undgå eller för att kamouflera ett dubbelpoligt tillstånd, strider mot alla naturlagar och är en förbrytelse mot den andra parten i äktenskapet. Mönstergilla dubbelpoliga väsen. "Den högsta elden" eller en sexuell sfär som förenar individen med Gudomen, uppfyller honom med "den heliga anden" eller "kosmiskt medvetande" |
840. Men degenerationen skyndar vidare.
Adam och Eva kommer allt längre bort från "Edens trädgård".
Ätandet av "kunskapens träd på gott och ont" tilltar alltmer, ja, så mycket att det helt börjar övertrumfa det tillåtna ursprungliga njutandet av trädgårdens frukter: "det normala äktenskapet och vad som hör samman med detta".
Denna normala, tillåtna njutning, som förr var den absoluta förutsättningen för väsendets normala livslycka, har nu ingen som helst dragningskraft på en mängd människor.
Ja, det skulle betyda rena olyckan för dem, om de gav sig äktenskapet i våld.
Sådana individer gifter sig heller inte, med undantag av de få som tror att de genom ett äktenskap kan bli "räddade" ur detta sitt "särartade" tillstånd, vilket av den primitiva eller okunniga delen av allmänheten hittills vanligen stämplats som "onormalt".
Ja, det finns även de som rent av söker dölja eller kamouflera sitt tillstånd genom ett äktenskap.
Men något sådant är naturligtvis helt i strid med livets lagar och skapar bara olycka för väsendet självt, förutom att det är bedrägeri eller förbrytelse mot den andra parten i äktenskapet.
Här har vi naturligtvis inte räknat med sådana väsen, vilkas ogifta tillstånd enbart beror på impotens eller rent yttre organiska fel som helt eller delvis omöjliggör det normala, äktenskapliga samlaget, men vilkas medvetande i övrigt är normalt grundat på begäret efter det motsatta könet.
Vi ser alltså att det i samhället existerar många väsen, både män och kvinnor, som inte gifter sig. Hur tänker och handlar nu sådana väsen? Vad är det som stimulerar och uppmuntrar dessa ensamstående människor till att leva sitt liv? Ja, i bästa fall ser vi dem hänge sig åt en uppgift av något slag, stundom framträder de som stora genier eller utgör på annat sätt drivkrafter i samhällsnyttiga företag. Deras egen dagliga handel och vandel i privatlivet är i regel helt mönstergill, bortsett från det "särdraget" att de inte gifter sig. Deras rent sexuella liv och utlösning är i regel något som utgör deras intimaste hemlighet och är en absolut sluten värld för alla ovidkommande. De är alltså inte på något vis till skam eller vanära för sin speciella särart. Det är inom denna grupp man finner de absolut finaste, mest sublima och högst kultiverade människorna på jorden. Att dessa väsens mycket intima sexualliv också kräver fysisk utlösning, även om denna process i stor utsträckning försiggår mentalt, hänger samman med att de ännu befinner sig i en "hanorganism" eller en "honorganism", även om de mentalt sett varken är han- eller honväsen, utan är nästan lika dagsmedvetna i båda polerna, såväl den som deras organism representerar som den motsatta. Då en sådan han- eller honorganism normalt inte kan existera utan att vara utrustad med könsorgan med tillhörande körtlar och avsöndringar som kräver utlösning, måste ju denna utlösning också äga rum. I annat fall skulle det uppstå en onaturlig spänning i tankefunktionen, en könslig hunger som på kort tid skulle bringa individen fullständigt ur mental jämvikt. Vi kan naturligtvis inte här, där ämnet endast är en bianalys inom avsnittet om "livssubstanser", gå in på detaljer, utan endast framhålla att dessa väsens storartade geni, klara förstånd och logiska tänkande, deras överväldigande energi och arbetsförmåga, deras höga intellektualitet och absolut välbalanserade mentala tillstånd, utgör strålande garantier för att de på inget vis är sexuellt överspända individer, vilkas tankar är bundna i evinnerliga spekulationer över en i deras inre brinnande sexuell hunger, något som absolut skulle vara fallet om denna hunger inte blev tillfredsställd. Att hungern dock inte blir tillfredsställd genom samlag med ett väsen av motsatt kön, säger sig självt. Eftersom dessa väsen ju är dubbelpoliga, förnims deras hunger inte alls som ett begär efter det motsatta könet. Och en hunger som de alltså inte har eller förnimmer, kan ju inte fordra någon utlösning eller tillfredsställelse. Att deras sexuella tillfredsställelse trots detta inte på något vis är brottslig eller på annat sätt till besvär eller obehag för andra väsen, för detta utgör deras höga kultur och sublima känsloliv en absolut borgen. Dessa väsens sexuella utlösning, såväl den fysiska som den mentala, kan alltså endast försiggå i hundraprocentig överensstämmelse med de verkliga kärlekslagarna, som fordrar att utlösningen endast sker där den kan försiggå utan att följas av några som helst sorger, tårar eller lidanden för något annat väsen. De håller alltså sitt sexuella liv inom sådana gränser, att dess utlösning enbart kan vara helt till välsignelse. Helt till välsignelse är den handling som ger sitt upphov förnimmelsen av en utomordentligt stor frigjordhet och den därmed förbundna jämvikten i sinnet samt en utomordentlig glädje över livet och en lust att ägna hela sin energi åt att tjäna osjälviska ideal och ändamål. En sexuell utlösning som så fullkomligt skänker parterna förmågan att leva ohämmat lyckliga efter principen "hellre ge än få", kan dessutom endast bli till välsignelse för dessa parters omgivningar. Och den sexuella utlösningen uppenbarar sig därmed som den verkliga "högsta elden", vilket innebär: den bärande, högsta värmekällan bakom varje mental och därefter bakom varje fysisk yttring. Med mental värme ska här förstås "sympati". En sexuell utlösning är således detsamma som själva kulminationen av sympati. Och där denna utlösning ger utslag i ovannämnda fullkomliga, osjälviska verkningar för parterna, gör den själva livet och därmed alltet till "kärlek". Och det är här, i själva kärlekens tindrande strålglans, som väsendet "ser Gud" och blir "ett med Fadern" och därmed upptäcker sig självt såsom varande "vägen, sanningen och livet". Det är detta tillstånd som i religionen betecknas som "invigning", att bli "uppfylld av den heliga anden" m.m., och som här i Livets Bog benämns "den stora födelsen" med utlösningen av "kosmiskt medvetande". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt