Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
   

 

Jagets totalt "fria vilja"  955. Som vi redan vet, är jagets ödeselement med dess talangkärnor "ödesteaterns" instruktionslokaler, varifrån impulserna leds till teaterns "maskinrum" eller "tekniska" avdelning – "undermedvetandet" – där de såsom automatfunktioner utgör det dolda fundamentet för utlösningen av den "kulisskombination", den "maskering" av "rollinnehavarna" (Guden och gudasonen) eller det "scenarrangemang" som ska få ödesspelets fasad mot "åskådaren" att fylla sitt ändamål, vilket i första hand alltså utgör en demonstration av "helvete" eller en invigning av gudasonen i den ena av själva livsupplevelsens två huvudfaktorer eller kontraster. Livsupplevelsens eviga "åskådare" (jaget) kommer därigenom att uppleva sin existens och struktur och får bevittna, att denna inte utgör en för alltid i förväg tillrättalagd, enkelriktad automatfunktion som enbart tillåter jaget att uppfylla livslagarna och följaktligen ständigt stråla i högsta kulmination av fullkomlighet eller förnimmelse av välbefinnande. Ett sådant välbefinnande skulle nämligen inte vara en produkt av viljans frihet, inte vara en följd av något val eller av en övervinnelse eller en följd av träning eller övning, och skulle därför helt sakna den skaparglädje som nu är den trogna följeslagaren vid varje aldrig så litet förvärv av nytt kunnande. Frambringandet eller skapandet av genialitet, fullkomlighet eller kärlek skulle i så fall enbart kunna vara produkten av en mental tvångströja och måste förr eller senare tvinga jaget att ropa och skrika efter befrielse, helt bortsett från att en sådan "tvångströja" omöjligt kan existera. Jagets manifestation av fullkomlighet är inte en produkt av någon anknytning till en orubblig oförmåga att kunna manifestera sig annorlunda. Just i kraft av att jaget kan manifestera och uppleva den totala motsatsen till fullkomlighet, välbefinnande och behag, blir dess totala "fria vilja" eller absoluta suveränitet ett faktum. Som nämnts, är därför "ödet" ett "skådespel", där de två kontrasterna i lika hög grad manifesteras och upplevs av jaget, alltefter dettas vilja, önskan eller begär. Ödesspelet representerar således just det utrymme eller spelrum som är nödvändigt för att jaget ska kunna framträda med en existerande absolut "fri vilja". Det ger alltså jaget utrymme för eller tillgång till alla existerande mentala fält som över huvud taget kan uppstå som normala önskningar eller begär i dess medvetande. Jaget kan således uppnå tillfredsställelse av varje önskan som det på normalt sätt kan hysa. Allt som det kan vilja, kan i princip endast utgöra den ena eller den andra nyansen av kärlek eller hat. Vad jaget än önskar, även om det så önskar att bli geni i den ena eller den andra formen av skapande, så kan detta skapande inte representera något annat än en viss grad av antingen mord eller smekning. Önskar jaget försvara sig självt och sådant som det menar är dess ägodelar, såväl dess religion som dess materiella ting, gentemot andra väsen, så betyder detta försvar en grad av mord. Önskar det däremot kunna skapa vackra och fullkomliga ting, såväl inom det alldagliga arbetet som på konstens område, så kan detta skapande i realiteten endast vara en grad av kärlek eller en utlöst smekning, eftersom detta att göra en sak vacker och fullkomlig, endast kan vara liktydigt med att göra den till en motsvarande njutning och inspiration för dem som ska betrakta den. Men ett ting som det är en njutning och inspiration att se på, kan endast betecknas som en form av "smekning" av den som tinget är en njutning för. Allt som över huvud taget normalt kan tänkas och därför kan bli till önskan och begär, ligger alltså inom ödesspelets område och kan uppfyllas inom detta. Och därmed blir jagets totala "fria vilja" här till absolut verklighet. Jaget kan önska att göra "ont" och får sin önskan uppfylld, det kan önska att göra "gott" och får då denna önskan uppfylld. Vilka andra önskningar kan det ha, vad annat kan det vilja? Absolut ingenting. Ty vad annat individen än kunde tänkas önska, så skulle det – låt vara omedvetet för honom själv och helt oberoende av vilken förklädnad önskningarna kan framträda i – endast betyda en utplåning av själva jaget och de med detta förbundna eviga lagar, på vilka tanke- eller medvetandeförmågan eller själva livet baserar sig. Men en sådan utplåning är helt utesluten, i och med att jaget i sig självt inte hör till "det skapade" och därför inte kan utplånas, eftersom endast det som är frambringat eller "skapat" åter kan "tillintetgöras".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.