Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
   

 

Liknelsen om den förlorade sonen syftar på ett bestämt stadium i spiralkretsloppet  968. Att "äta tillsammans med svinen", är här inte precis detsamma som att lägga sig ned och äta ur deras ho. Ett sådant beteende kunde ju i någon situation rent av vara en befriande räddningsplanka inför en hotande svältdöd. Mjöl, säd och vatten är ju ännu i lika hög grad näring för jordmänniskor som det är näring för svin. Så även om det inte är brukligt att jordmänniskan äter denna föda ur svinhon, utan i stället får den serverad på rena tallrikar eller fat och i särskilt "tillagad" form som "kakor", "bröd", "gröt" eller dylikt (något som även svinets mage utmärkt väl kan smälta), så kan hon inte neka till att hon i viss mån äter samma föda som svinen. Men detta förhållande, att hon är ett väsen vars mage eller matsmältningsorgan i stor utsträckning är byggda eller inrättade för att ta emot samma föda eller näringsmedel som svinen, pekar ju på ett visst släktskap mellan de båda väsendena. Som vi alltså ser, talar den geniala liknelsen inte bara om det sjaskiga, tiggarlika eller utarmade tillstånd som eventuellt kunde tvinga en så kallad "vagabond" att stilla sin hunger ur svinhon, vilket liknelsens innehåll vid första intrycket enbart tycks tyda på. Den berättar även om en mycket djupare fas i det levande väsendets utvecklingsprocess, ja, den är själva kännetecknet på ett visst bestämt avsnitt i livets stora kretslopp. Det är ju ingenting mindre än just det avsnittet som vi från tidigare beskrivningar i detta verk känner till under begreppet "djurriket".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.