Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

"Evigheten" är detsamma som jaget eller "det oföränderliga", medan "nuet" är "det levande väsendets" manifestationsformer eller "det föränderliga"   1066. Med ovannämnda insikt som faktum är det lätt att hålla sig fri från tankeförvillelsen. Det är således uppenbart att det levande väsendets liv uteslutande är en kombination av "evigheten" och "nuet". "Evigheten" är dess "jag" och "nuet" dess upplevelse av livet. Att "evigheten" är den sida hos det levande väsendet som är oföränderlig och därför är stillhet, är ju självklart. Något som är föränderligt kan ju omöjligt vara evigt. Lika självklart är det att "nuet" enbart kan vara identiskt med den sida hos det levande väsendet som är föränderlig. Något som inte kan förändras kan varken ha förfluten tid eller framtid, för vad skulle i så fall markera dessa två företeelser? Och där ingen förfluten tid eller framtid kan markeras, kan inte heller någon upplevelse av "nuet" existera. "Nuet" kan därför endast existera som identiskt med kortast möjliga "mellantid". Detaljerna i livsupplevelsen kan alltså var för sig endast existera som något "tillfälligt" och måste, utan att kunna hejdas, försvinna för att ge plats åt något "efterföljande" – vilket ju blir ett faktum genom "orsak och verkan" och "kretsloppet". När vi därför säger om "det levande väsendet" att det är "kärleksfullt" eller att det är "kärlekslöst", att det är "hatiskt" eller "missunnsamt" eller "naivt" eller "högt utvecklat", är det lätt att se, att det vi då ger uttryck för är den föränderliga sidan hos "det levande väsendet", det är det "tillfälliga", det är "nuet". Det är en särskild, tillfällig detalj eller punkt i föränderligheten, manifestationen, vilken i sin tur är lika med "livsupplevelsen", som vi uppfattar eller tillkännager. Men eftersom föränderligheten är detsamma som kretsloppet, är det alltså en särskild, tillfällig punkt i detta kretslopp som vi uttrycker med var och en av de nämnda manifestationsformerna. Det är namnet på den rörelseart (manifestationsform) som i upplevelseögonblicket utgör jagets "nu", som tillkännages genom uttryck som: "kärleksfull", "kärlekslös", "högt utvecklad" eller "naiv" osv. Det är en hel serie upplevelser av besläktade manifestationsformer, det vill säga besläktade former av upplevelser av "nuet", som vi kallar "växter", "djur", "människor", "arter", "rovdjur", "fåglar", "fiskar" osv.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.