Läs och sök i Tredje testamentet
| "Den yttre världen" är ett "arbetsplan", medan "den inre världen" eller "salighetsriket" är ett "viloplan" | 1113. Vad är då syftet med väsendets upplevelse av händelserna eller tillvaron för andra gången? För att förstå meningen med denna "återupplevelse" av händelserna, måste man först och främst göra klart för sig vilken skillnad som råder mellan upplevelsen av händelserna på det fysiska planet och "återupplevelsen" av dem på "salighetsplanet". De två upplevelseformerna är nämligen högst olika. Den fysiska formen är en realistiskt ödesbunden upplevelseform, där väsendet förnimmer sig som ett med materien, tiden och rummet. Väsendet är i denna upplevelseform bundet till "ålder", bundet till "volym" och naturligtvis först och främst bundet till "skapande". Det ska i "den yttre fysiska världen" mödosamt känna sig som ett med klättrandet uppför bergen och med besvärligheterna att komma över floder och hav. Det känner sig som ett med sitt fall ner i avgrunden, sina lemlästningar, sjukdomar och olyckor. Det känner sig som ett med sin kamp för det dagliga brödet, ja, i värsta fall känner väsendet hela sitt liv och sin tillvaro stå och falla med sin organism och den till denna knutna materien. Av detta följer givetvis också att väsendet känner sig som ett med allt som är behag och välbefinnande för denna organism. Men hur gudomligt detta än må vara, kostar alla upplevelser här ändå "skapande". Inte en enda upplevelse kan här förnimmas av individen utan att den först mer eller mindre mödosamt måste "skapas" eller utlösas genom koncentration och viljeanspänning, genom manifestation av energi och kraft eller utlösning av spänningen mellan "eld" och "köld", genom manifestation av känsla, intelligens och intuition, kort sagt: genom ett ständigt laborerande med alla de "yttre" energierna. Den materiella upplevelseformen kan på så sätt endast vara lika med motsatsen till "vila". Den "dagsmedvetna" materiella tillvaron är således helt och hållet ett "arbetsplan". Eftersom detta plan uteslutande består av "skapande", vilket i själva verket innebär "uppbyggande" och "nedbrytande", kan dess motsats endast vara ett tillvaroplan som så att säga existerar utan att vara "skapande". Då en sådan motsats är nödvändig för att "arbetsplanet" över huvud taget ska kunna förnimmas eller upplevas – och då denna motsats omöjligt kan existera på det materiella planet – finner vi här något av det syfte som det är "salighetsrikets" uppgift att uppfylla. Eftersom det i "salighetsriket" inte sker något särskilt "skapande" inom "dagsmedvetandeupplevelsen" eller det medvetna förnimmandet, ser vi här ett plan som representerar den högsta form av "stillhet" och motsvarande "vila" som över huvud taget kan manifesteras inom strukturen i upprätthållandet av en "evig" tillvaro. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt