Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför det enbart är väsendena i "den gudomliga världen" och inte den jordiska människan som längtar efter "vilan" i "salighetsriket" |
1117. En sådan längtan känner den jordiska människan inte till i någon särskild grad, eftersom hon ju emellanåt upplever så stora obehag i sin dagliga tillvaro och kämpar med så svåra lidanden, att en vanlig "trötthet" rent av är en verklig "välsignelse" vid sidan av de lidanden och besvärligheter som hennes sinnen på utomordentligt stora områden är utsatta för.
"Tröttheten" är alltså bara en helt mikroskopisk företeelse i jämförelse med de grova företeelser som väsendets dagliga liv här uppvisar.
Ja, det är ju inte enbart upplevelserna av lidande som är grova materiella företeelser, detsamma gäller i stor utsträckning "njutningarna" på den nuvarande jordmänniskans plan.
Även dessa är ibland av en så robust materiell natur, att en så fin och ömtålig medvetandemässig företeelse som den naturliga tröttheten är, nästan helt ignoreras.
Denna "trötthet" betraktas då inte heller som någon särskild "olägenhet" för "njutandet" innan den hunnit bli ignorerad under så lång tid, att den utvecklats till ett naturligt lidande eller blivit till skada för organismen och därmed blivit katastrofal för själva förnimmandet och därmed för livsupplevelsen.
Men då uppfattas den i regel inte som "trötthet".
Då har den blivit en "sjukdom", ett "nervsammanbrott", en "psykisk störning", "psykisk sjukdom" eller på annat sätt en underminerande faktor för det själsliga och lekamliga välbefinnande som livsupplevelsen annars bör vara.
Väsendets längtan riktar sig här inte mot något så obetydligt som att bli av med den vanliga naturliga "tröttheten", vilken vid sidan av dessa svåra företeelser ju inte alls uppfattas som något "obehag".
Väsendets fordringar koncentrerar sig därför här nästan helt till en längtan att bli av med "sjukdomen" eller de uppkomna robusta lekamliga och mentala besvärligheterna.
Helt annorlunda ställer det sig när väsendet har kommit igenom alla dessa ofullkomliga tillstånd och befinner sig i den högsta och fullkomligaste delen av "den yttre världen", där dess "dagliga liv" blivit en så skolad och fullkomlig automatfunktion av uppfyllandet av alla kärlekens lagar, att det är befriat från alla former av onaturliga lidanden och besvärligheter, och där en naturlig "trötthet" är den absolut enda företeelse som ännu finns kvar som en svag aning av "obehag". I denna fina överjordiska tillvaro, som livet i "den gudomliga världen" är, utgör "trötthet" följaktligen just det lilla "obehag" som kan få individen att föreställa sig en liknande hög tillvaroform som den det just befinner sig i, men helt befriad från det lilla "obehag" som "tröttheten" vållar, alltså befriad från "trötthetens" orsak: "arbete" eller "nyskapande". Det är denna föreställning som blir det utlösande momentet eller fröet till "längtan" efter en sådan tillvaroform. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt