Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Världsåterlösningsprincipens nödvändighet visar oss att "Adams" och "Evas" tillblivelse inte är eller var en ögonblicklig "mirakelskapelse"  1165. Denna stora gudomliga princip har alltså till uppgift att "leda" väsendena i de två stora sfärer där "tillvänjningen" till "mörkret" och "tillvänjningen" till "ljuset" äger rum. Dess mission kan inte uttryckas mer korrekt än med Världsåterlösarens egna ord: "Jag är vägen, sanningen och livet." Att "världsåterlösningsprincipen" är "vägen", visar ju att "tillvänjningen" till "ljuset", det vill säga tillblivelsen av väsendets egen synkraft (tillblivelsen av Adam och Eva i paradiset) inte är eller var ett ögonblicks verk, något som sker eller skedde mirakulöst som en blixtliknande uppenbarelse. Denna "tillvänjning" är en "väg", en distans, som måste tillryggaläggas. Och det är detta tillryggaläggande av distans som gör sig gällande i vilken utblick eller utsikt vi än ställs inför. I varje ny horisont kommer den yttersta periferins detaljer alltid att börja enbart som "instinkt", "aning" eller "förmodan", för att senare bli ett "faktum", det vill säga "A-vetande", för att så åter bli till "B-vetande" och "C-vetande".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.