Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Den direkta personliga "hämnden", "straff" och underkuvande deformerar individen, mentalt sett, i stället för att fullkomna honom  1241. Enbart med rå makt kan man alltså omöjligt förvandla väsendet. Ett väsens förvandling från ett utvecklingssteg till ett annat sker inte på en "order" eller "befallning" från en fysisk makthavare. Genom sådan rå fysisk makt kan man tvinga väsendet att rätta sig efter givna befallningar eller förordningar, men om dessa inte stämmer överens med individens inre känsla eller sinne för rättvisa, kommer han att känna sig "orättvist" behandlad. Denna "orättvisa" behandling kommer i sin tur att föda antipati, vrede eller hat till maktens upphov och utövare. Och därför fordras det en ännu råare makt för att få individen att lystra. Man kan då ibland tvinga individen till "lydnad", men denna "lydnad" betyder självuppgivelse, apati och livsleda, såvida den nu inte betyder fortsatt raseri och hämndlystnad hos individen gentemot makthavaren. Och ett sådant väsen, som dresserats till slavisk lydnad under intressesfärer som det är häftig motståndare till eller som det inte alls förstår, har därmed upphört att vara en normal individ. Dess vilja är krossad. Det har inte längre någon verklig aptit på livet. Den direkta personliga "hämnden", "straffet" och undertryckandet deformerar således individen i stället för att fullkomna honom. Har vi inte just i Bibelns berättelse om "syndafallet" ett uttryck för att löftena om "död" och "förbannelse", om man överträdde förbudet, inte kunde åstadkomma någon fullkomning? "Syndafallet" måste äga rum. "Adam" och "Eva" lät sig inte påverkas av förbud eller utsikt till "död" eller "straff".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.