Läs och sök i Tredje testamentet
| Nya testamentet är "kommunismens" djupaste och innersta källa. Jesus av Nasaret är modellen eller förebilden till den fullkomliga "kommunisten" och blev därigenom "stjärnan", som i julnatten tändes på jordmänniskans andliga himmel | 1333. När det bland jordmänniskorna efter hand växer fram en tilltagande längtan efter att få den ekonomiska klasskillnaden avskaffad, så att det inte ska finnas någon "överklass" som kan förtrycka eller någon "underklass" som kan förtryckas, måste väl detta också uppfattas som ett uttryck för den allra högsta normalitet? Och är det inte just denna högsta normalitet som Nya testamentet har till uppgift att skapa inledningen till? Yttrandet "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike", berättelsen om "den rike mannen och den fattige Lasaros i dödsriket", uppmaningarna att "sticka sitt svärd i skidan", och "vända andra kinden till", att "den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har" och att på det hela taget "älska sin nästa som sig själv" – är de inte alla uttryck för ett avskaffande av de ekonomiska "över-" och "underklasserna" till förmån för en stor gemensam klass, i vilken det absolut endast kan finnas en naturlig klasskillnad, nämligen "den andliga skillnaden", den skillnad som endast följer av väsendenas olika utvecklingsstandard, inte av deras penningpung eller "bankkonto"? Men när Nya testamentet således har till uppgift att avskaffa all ekonomisk klasskillnad och utplåna allt ekonomiskt "över-" och "underklassväsen" till förmån för den naturliga "aristokratin", nämligen "den andliga aristokratin", finner vi ju här "kommunismens" djupaste och innersta källa. Jesus av Nasaret, upphovet till Nya testamentets kärnidéer, är alltså världens största och första "kommunist". Hans väsen eller sätt att vara utgör bilden eller modellen, enligt vilken den jordiska människan ska förvandlas från "den falska affärsprincipens" slav till den geniala utövaren av "den äkta affärsprincipen", som kulminerar i begreppet "hellre ge än få". Och i kraft av detta gudomliga väsen kommer de samhällsskadliga anhopningarna av de materiella värdena att utplånas till förmån för en total samhällelig ekonomisk jämvikt såväl mellan alla stater som mellan individerna. Inga "fattiga" och inga "rika" längre, utan ett allt befordrande glädje-, lycko- och välsignelsebringande välstånd för alla människor på hela jordklotet kommer att bli en härskande faktor. Är inte detta just det "välbehag" som på julnatten bebådades mänskligheten? Hur skulle väl annars det permanenta kriget mellan "överklass" och "underklass", mellan "arbetsgivare" och "arbetare", kunna avlägsnas? Och hur skulle julnattens "fred på jorden" kunna bli verklighet så länge det är ett livsvillkor för alla jordmänniskor att vara "soldater" på den ena eller andra fronten i denna kamp om det nödvändiga dagliga brödet? Det var sannerligen inte någon liten obetydlig stjärna som i och med Jesu födelse tändes på jordmänsklighetens andliga himmel. Det är här lätt att förstå "de himmelska härskarornas" jubelsång och lovprisning av den evige Fadern. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt