Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Idealet eller målet bakom "demokrati" och "kommunism" är inte uppfunnet av människor, utan utgör den absoluta "allkärleken" eller "kärleken till nästan"  1359. Detta ideal är inte något som är uppfunnet eller uppdiktat av människor eller andra väsen. Det är själva naturens egen logiska skaparmetod. Det är den fullkomlighet som själva jordens egen skapelseprocess hittills lett fram till, den över allt förstånd strålande fullkomlighet som den representerar där denna skapelseprocess i dag är färdig, och där den visar sig identisk med en oavvislig allkärlek. Denna skapelseprocess är ett allra yttersta hänsynstagande till alla levande väsens absoluta väl, ja, i dess färdiga struktur eller plan kan det omöjligt förekomma någon avsikt av motsatt slag. Där denna plans principer, metoder eller strukturer verkar vara det motsatta, verkar vara allt annat än kärleksfulla, beror detta enbart på att planen eller strukturen ännu inte är fullföljd och skapelsen i fråga inte är färdig. Genom att iaktta denna livets eller naturens egen skaparmetod kan vi, där denna skapelse är färdig, se uttrycket för den allra högsta fullkomligheten. Men den allra högsta fullkomligheten måste ju vara själva livets och därmed de levande väsendenas allra högsta ideal. Vilket annat ideal skulle kunna vara större? Kan någon människa, kan någon vis eller världsåterlösare, peka på något ideal eller någon enda form av fullkomlighet som är större, måste de ju vara fullkomligare än Gudomen själv, som med sin skaparmetod har skapat de sinnen, genom vilka dessa väsen blivit i stånd att uppfatta och få insikt om livet och tillvaron. Men en försyn eller gudom som skapar fullkomligare eller högre sinnen på "Adam" och "Eva" eller de levande väsendena än på sig själv, är inte någon "försyn" eller "gudom", utan ett "fantasifoster". Det är en imaginär föreställning, baserad på "tankeförvillelse". Ty hur skulle väl en gudom eller försyn kunna utrusta ett väsen med något som den själv inte äger? Egenskaper och begåvning som Försynen inte själv äger eller ens känner till, kan den ju omöjligt förse andra väsen med. Det är alltså helt omöjligt att betrakta de levande väsendenas skaparmetoder och framträdanden som fullkomligare än Försynens eller Gudomens, det vill säga själva naturens egen alstringskonst. Guds skaparmetod framträder alltså levande och synlig för oss i själva det dagliga livets företeelser, ja, i själva skapandet av vår egen mentala tillblivelse, i vår egen tankes utveckling från primitivitet till genialitet.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.