Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Skulle de miljonåriga utvecklingsepokerna ha varit till enbart för att skapa en abstrakt företeelse, som fortsätter att bestå medan de levande väsendena själva dör?  1391. Att man endast teoretiskt kan uppleva att tingen förbättras, kan ju bara göra livet till "mystik", till osäkerhet, till fanatism eller övertro, i och med att man ser att man aldrig någonsin själv ska komma att uppleva denna förbättring. Man ska ju dö eller utplånas långt innan den kan bli realistisk verklighet, och den kan därför bara vara avsedd för andra väsen som har turen att födas in i denna förbättrings senare tidsålder. Att man själv har fått tillhöra en sådan tidsålder, där man kan åtnjuta materiella, tekniska och kemiska fördelar som stenåldersmänniskan inte kunde tillgodogöra sig, kan ju omöjligt rättfärdiga det förhållandet att stenåldersmänniskan var tvungen att leva under robusta och primitiva former. Varför ska då väsendena över huvud taget dö och utplånas på det utvecklingssteg, där de fötts eller blivit till? Är det inte här lätt att se, att all utveckling, det vill säga hela denna stora, av skapelseprocessen utförda, förbättring av de levande väsendena, alltifrån de primitivaste livsformerna och upp till de i dag existerande sköna och strålande formerna av liv och tillvaro eller mentalt och fysiskt kunnande, på inget vis har upplevts av de levande väsendena själva, i och med att de ju alla dör på det steg där de är födda? Vilken intellektuell människa eller kulturvarelse av i dag har i sitt nuvarande jordeliv upplevt att vara "stenåldersmänniska"? Vilken fågel av i dag har i sitt nuvarande liv varit en "ödla"? Inte desto mindre är det ett faktum att "ödlan" har utvecklats till våra dagars "fågel", liksom att jordmänniskorna utvecklats från apväsen till naturmänniskor och därifrån till kulturmänniskor. Men vart och ett av denna utvecklings fundamentala steg är ju så stort, att de enskilda väsendena föds och dör på steget i fråga. Varje steg har således sina väsen. Om därför varje steg verkligen hade nya väsen, alltså väsen som aldrig levt på de föregående lägre stegen, så hade ju dessa väsen i sig själva ingenting alls med utveckling att göra. De hade inte kunnat ha del i de lägre stegens brister eller ofullkomligheter, liksom de heller aldrig hade kommit att åtnjuta de överliggande stegens tillgångar och fullkomligheter. Deras verkliga, upplevda, realistiska värld skulle då endast bli detaljer på det steg som de var för sig tillhör. De övriga stegens detaljer är andra väsens världar. Men ett annat väsens värld kan endast bli en mentalt sett abstrakt värld. San-människan kan visserligen rent fysiskt se att kulturmänniskan tillhör en högre mental sfär, men kan aldrig själv komma att tillhöra denna sfär, eftersom det skulle kräva en så lång utveckling, att han måste bli "gammal" och "dö" innan han hunnit fram. Hans jordeliv blir således i själva verket bara en enda liten "mosaikbit" i en större figurskapelse, ett enda stygn i ett broderi. "Figuren" eller "broderiet" heter "utvecklingsstegen". Denna "utvecklingsstege" är således det fundamentala i den stora skapelseprocessen. Den står kvar, medan de levande väsendena "dör", försvinner ut i det stora "intet". Men vem kan tro på detta? Skulle de miljonåriga världsepokernas väldiga laborerande med krafterna, materierna, världarna och miljarderna av levande väsen endast finnas till för att skapa en – "utvecklingsstege", alltså en för varje enskilt levande väsen abstrakt företeelse?


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.