Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Är det inte märkligt att världsbilden eller det stora konstverkets lokala mikroskopiska detaljer är hundraprocentigt logiska eller nyttiga, medan helheten i sig själv är hundraprocentigt onyttig eller ologisk?   1394. Och är det inte lika egendomligt att man absolut inte någonstans inom synfältet i det enskilda väsendets lilla dagsländeliv eller livsglimt som kallas ett "jordeliv", kan finna något motsvarande i samma skapelseplan? Här visar det sig att det inte finns en enda företeelse som inte fyller en eller annan verklig och absolut nyttig uppgift. Är inte de levande väsendenas ögon till för att skänka sin ägare syn? Är inte lukt-, smak- och känselorganen på samma sätt till för att vara oumbärliga redskap för sin ägare? Är inte varje liten normal företeelse i de levande väsendenas organismer, såväl hos växter och djur som inom jordmänniskans område, således till nytta som oumbärliga organiska företeelser? Är inte honungen en underbar näring för bina, och är inte den vegetabiliska världens ädlaste fruktkött en lika underbar föda för människorna? Är inte regnet till nytta likaväl som solskenet? Är inte såväl havet som kontinenterna oumbärliga företeelser för en värld befolkad av jordmänniskor? Var finns det en normal och av jordmänniskan orörd företeelse i det väldiga skaparverkets verkliga, praktiskt tillgängliga detaljer, som inte är till nytta? Hela det stora skaparverket är alltså i sina mikroskopiska detaljer till hundraprocentig nytta – vilket det ju också måste vara, för hur skulle annars jordklotet ha blivit en så strålande skapelse, en så strålande värld för animaliskt liv, som det faktiskt är? De mikroskopiska eller hårfina detaljerna i denna väldiga miljonåriga skapelse som vi kallar "universum", är således till hundraprocentig nytta för helheten och helhetens tillblivelse. Utan detta förhållande skulle den alltså omöjligt ha kunnat bli så fullkomlig som den är. Men denna helhet själv, det färdiga resultatet, är då i bokstavlig mening inte till någon som helst nytta, eftersom det inte finns något öga som kan se den, inget öra som kan höra den, eller rättare sagt inget levande väsen som rent praktiskt fysiskt kan uppleva den. Ett levande väsen, som blivit till och åter ska dö, kan omöjligt uppleva eller överblicka – "evigheten". Det kan rent praktiskt, fysiskt, endast överblicka den lilla sekund av evigheten som dess fysiska jordeliv representerar, även om detta varar i hundratals eller tusentals år. Detta jordeliv skulle alltså omöjligt kunna ändra på något i den dåraktighet som denna världsbilds helhet representerar eller uppvisar i förhållande till den hårfina och nästan över allt förstånd framträdande logik som alla dess mikroskopiska detaljers enskildheter är uppbyggda efter, och som är tillgängliga för de levande väsendenas iakttagelseförmåga inom deras lika mikroskopiska livsform eller jordeliv. Är det inte märkligt att de mikroskopiska detaljerna i helheten av detta skaparverk är hundraprocentigt logiska, medan helheten eller det färdiga skaparverket är hundraprocentigt meningslöst?


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.