Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Varför det bibliska "syndafallet" inte var något "syndafall", utan en gudomlig välsignelse utan vilken väsendena aldrig någonsin skulle kunna återfå sitt "kosmiska medvetande"  1423. Genom Livets Bog vet vi sedan länge att det bibliska "syndafallet i paradisets trädgård" i realiteten inte var något "syndafall", liksom att "ormen" i denna trädgård inte var någon verklig eller absolut "djävul", utan endast ett uttryck för den gudomliga ledningen av det levande väsendet genom utvecklingsspiralen med hjälp av kristusprincipen eller världsåterlösningsprincipen. Men vid den tidpunkt och i det avsnitt av de levande väsendenas historia som Bibeln talar om, skulle de levande väsendena ju inte föras in i "ljuset", eftersom de då befann sig i "ljuset". De kände alltså i själva verket inte till det så kallade "onda". Deras djupaste instinkt och vanefunktion var uteslutande uppfyllandet av kärlekslagen. "Kärleken till nästan" var en allt behärskande talang hos dessa väsen och var således ett "C-vetande" som sedan länge kulminerat och blivit till automatfunktion. De kunde inte annat än leva i kontakt med de högsta lagarna. I motsatt fall skulle de ju inte kunna befinna sig i en sådan ljusregion eller i den "paradisets trädgård", där Gud "vandrade" och personligen "talade" med dem. Och Bibelns berättelse måste då vara rena övertron, ja, rent av en absolut osanning.
      Men vi vet också här från Livets Bog, att när något har blivit till "C-vetande", har det mer eller mindre lämnat dagsmedvetandet och därmed i motsvarande grad upphört att vara vaket medvetande. Och för de levande väsendena (Adam och Eva) i den bibliska "paradisets trädgård" var kärlekslagarna i så hög grad "C-vetande", att dessa högsta lagar eller huvuddetaljerna i ljustillvaron inte längre var vaket dagsmedvetet vetande. De var i stället mentalt sett endast en helt förhärskande "instinkt" i deras medvetande. Det som förr hade varit ett helt dominerande, vaket dagsmedvetet vetande, var nu på sin höjd bara en "aning". Väsendets kännedom om mörkret eller överträdelsen av livslagarna och verkningarna av detta låg ännu långt, långt tillbaka i tiden, ja, långt borta i ett tidigare kosmiskt spiralkretslopps fysiska sfär och på ett helt annat klot än jordklotet. Och eftersom denna kännedom där hade kulminerat som vaket dagsmedvetet vetande och redan hade degenererat till förmån för ljustillvaron i de andliga världarna i spiralkretsloppet, och eftersom väsendet i form av den bibliska "Adam" och "Eva" ännu inte hade varit i det nya spiralkretsloppets fysiska mörkerzon eller djurrike, hade de således inte längre någon särskild kännedom om detta slags tillvaro. Och vägen till att återfå denna kunskap om mörkret gick ju endast genom djurriket eller mörkrets zon. Det var därför absolut oundvikligt för "Adam" och "Eva" att gå ned i mörkret. I motsatt fall skulle de ju aldrig någonsin ha kunnat få tillbaka sitt "kosmiska medvetande".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.