Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Den "kosmiskt medvetslösa" jordmänniskan behandlar sin nästa eller sina medväsen som "materia"   1436. I och med att jordmänniskan tror att hennes nästa är "materia", blir hennes förhållande till denna nästa ett förhållande till och en behandling av "materia". Hon önskar sin nästa anpassad och formad till sin egen fördel. Och när nästan inte motståndslöst låter sig underkastas detta formande, använder jordmänniskan sig mer eller mindre av makt, alldeles som när det gäller "materien" eller "stoffet". Vill inte klippor och sten ge vika för det vanliga hammarslaget, används sprängämnen. När nästan inte heller ger efter för vanlig mental kraft, ord och tilltal, används också sprängämnen, våld och makt mot henne. När hon inte låter sig böjas, kan hon emellanåt utplånas. Hon kastas i livets soptunna precis som annat gammalt skräp eller ett odugligt ting som inte längre är till gagn för hennes bödlar. Den primitiva jordmänniskan försöker alltså skära till eller avpassa sin nästa allteftersom det är bäst för henne själv – inte bäst för hennes nästa. Och det är denna brist på hänsynstagande som avslöjar att väsendet inte kan förnimma "liv" hos sin nästa, och att denna således i realiteten endast förnims som "materia", även om hon givetvis ses i gestalt av "ett levande väsen". Den individ som slår sin nästa eller förföljer henne för att hon inte är till gagn för denne, känner inte skillnad på "materia" och "ande". Han önskar lägga sin nästa på sitt städ och tror att han med hammaren kan forma henne, liksom man med hjälp av städ och hammare kan forma ett stycke glödande järn. Och om han inte kan forma väsendet på detta sätt, blir han ofta detta väsens "dödsfiende" och arbetar därefter på att utplåna det.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.