Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
   

 

Varför traditionens moraliska föreskrifter inte kan råda bot på det nuvarande sexuella livets besvärligheter  1483. Här vill man möjligen framhålla att det fullkomligaste i en sådan situation är att avstå från att utöva samlag, att vara totalt sexuellt avhållsam. Men är detta nu riktigt? Vad grundar sig en sådan uppfattning på? Den grundar sig uteslutande på – inte vetenskap eller verkligt kosmiskt vetande – utan dogmtro. Och då denna dogm- eller auktoritetstro inte håller för en verkligt logisk rannsakning av den som vetenskap, är den i motsvarande grad "övertro". Medan denna "övertro" tidigare varit nästan oskadlig, eftersom de situationer då en "befruktningsförebyggande" åtgärd kunde vara aktuell nästan aldrig förelåg, så är förhållandena helt annorlunda nu. Nu kan traditionens moraliska dogmer om sexuell avhållsamhet i många situationer verka som ett förfärligt "ont". Ja, i värsta fall kan de till och med leda till psykisk sjukdom, för att inte nämna alla de förfärligt misslyckade föräldraskap som tusentals barn skulle få om man följde dessa dogmer, som ju går emot allt "befruktningsförebyggande" och förordar fullständig sexuell avhållsamhet utanför äktenskapet. En sådan avhållsamhet skulle ju få till följd att alla människor som var helt olämpliga som föräldrar absolut måste gifta sig, om de önskade sexuell tillfredsställelse. Men hur skulle ett barn vara betjänt av två sådana omöjliga föräldrar och ett motsvarande ofullkomligt hem? Är det inte här bättre att ge avkall på dogmuppfyllandet till förmån för "befruktningsförebyggandet"? Eftersom olämpligheten som "förälder" huvudsakligen beror på äktenskaplig degeneration, och då denna degeneration absolut inte betyder en nedsättning av väsendenas sexuella begär, utan snarare tvärtom betyder en stegring av det, är det uppenbart att det varken kan vara rättfärdigt eller fullkomligt att föreskriva dessa människor askes eller total sexuell avhållsamhet. Naturen fordrar självfallet inte total sexuell avhållsamhet av väsen, vars sexuella begär och drift den har förstärkt. Det blir därför ett faktum att "befruktningsförebyggandet" här är den av naturen själv genom väsendets intelligens beordrade utvägen. Om naturen verkligen till hundra procent hade fordrat "kyrklig vigsel" eller äktenskap som villkor för sexuell tillfredsställelse, borde den ju även ha ordnat det så, att det fanns lika många väsen av vardera könet, vilket ju inte alls är fallet. I situationer och länder där det till exempel förekommer många fler kvinnor än män, eller omvänt, kan ju naturen omöjligt kräva äktenskap för alla väsen, liksom den naturligtvis inte heller kan begära att de överskjutande väsendena helt ska utestängas från all sexuell njutning. Som vi ser, är de gamla sexuella och moraliska föreskrifterna och dogmerna om avhållsamhet eller askes inte tillämpliga på den nuvarande intellektuellt utvecklade jordmänniskan. På tidigare stadier i hennes utveckling var hennes sexuella psyke helt annorlunda. Dels var hennes sexuella begär eller krav inte på långt när så starkt som nu, dels var äktenskap och avkomma en långt större självklarhet för alla väsen än vad fallet är i dag. Och när jordmänniskorna tidigare var annorlunda sexuellt inställda, måste ju även deras moraliska föreskrifter om sexualiteten vara i motsvarande grad annorlunda. Det kan därför bara vara en absolut villfarelse att tro att dagens människor ska leva efter dessa forna moralföreskrifter, som är skapade för helt annorlunda sexuellt inställda människor.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.