Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 12 i nytt fönster    

 

Ljuset och mörkret, den kosmiska döden, vändpunkten för "den förlorade sonen" i anslutning till symbolen   1543. Till vänster liksom till höger på symbolen finns ett kraftigt lodrätt streck. Mellan dessa två streck symboliseras ett spiralkretslopp. Nedtill på symbolen ser vi sex trappsteg, vart och ett med sin färg. Dessa steg känner vi från tidigare symboler till som uttryck för spiralens sex riken: instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesrikena. På symbolen syns tydligt att detta kretslopp eller avsnitt endast är en fortsättning av ett föregående kretslopp till vänster om det vänstra strecket, liksom att det fortsätter in i ett nytt kretslopp till höger om det högra strecket. I det översta fältet har vi spiralkretsloppets huvudanalys, de två stora kontrasterna "ljuset" och "mörkret", vilket återigen är detsamma som "livet" och "döden". Det skuggade fältet som kulminerar på kretsloppets andra steg (det orangefärgade) är "den kosmiska döden", vilket alltså vill säga den "död" som skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd" och vara den "förbannelse" som jorden av samma orsak skulle inhöljas i. Det är själva sfären för smärta eller lidande eller den zon eller tillvaroform som även betecknas som "helvete". Eftersom väsendena här är "kosmiskt medvetslösa", vilket vill säga att de mist sin förmåga att uppleva "det eviga" och därför bara kan uppleva "det timliga", tror de att allt är "timligt". Ja, till och med deras eget jag uppfattas enbart som en klump förgänglig materia, som blivit till genom tillfälliga krafters samspel. Det är denna väsendenas okunnighet om sitt eget odödliga jag och sin identitet med evigheten som är deras "kosmiska död". Någon död utöver denna förlust av "det kosmiska medvetandet" existerar inte. En död i absolut mening, alltså en total utplåning eller tillvarons upphörande, finns bara som en tänkt motsats till livet, inte som en realistisk eller konkret verklighet. Den existerande "kosmiska döden" är alltså endast en nedsättning av livsupplevelsen från "det eviga" till "det timliga". "Den kosmiska döden" är således livsupplevelsen i en latent form eller på sitt lägsta stadium. Det är livsupplevelsens nattsida, vilken även kan betecknas som livsupplevelsens vintersfär. Här jagar den kosmiska vinterns eller den dräpande principens isiga stormar fram över väsen och ting. Och väsendena är alltså här utestängda från möjligheten att uppleva "det eviga". De måste bedöma allt utifrån "det timliga". Alla deras bedömningar baseras därför uteslutande på "timliga" perspektiv och inte utifrån väsendenas uppgift och plats i "det eviga". Därvid ser de inte tingens sanna facit. De ser alltså bara de rent "timliga" eller lokala verkningarna och anar inte dessa verkningars gudomliga betydelse i "det evigas" eller helhetens harmoni och fullkomlighet. Eftersom de följaktligen bara ser eller upplever smärtverkningarna eller obehagsförnimmelserna, men är avskurna från möjligheten att se dessa verkningars oumbärlighet i sin egen uppvakningsprocess från "det timliga" till "det eviga", uppfattar de alla former av obehag eller hela mörkerzonen som en "förbannelse". De kan således ännu inte se dessa verkningars identitet med ljuset eller den gudomliga kärlek som är världsalltets eviga livsfundament. Illusionen består alltså i att väsendena som nämnts endast ser livet som en "förbannelse". Längre bort från verkligheten, från Gudomen eller det verkliga livet, kan ett väsen inte komma. Här är vändpunkten. Det var här som "den förlorade sonen" började upptäcka sitt ofullkomliga liv, började längta efter att åtminstone få bli en av sin faders daglönare. Det är här som "den förlorade sonen" ändrar kurs och vänder tillbaka till sin fader, vänder tillbaka från "döden" till "livet". Och det är här vi finner den jordiska människan.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.