Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1053-1590) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 12 i nytt fönster    

 

Hur väsendets "kosmiska medvetande" försvinner, varvid det upplever att "dö"   1547. Med den tilltagande växten eller utvecklingen fram emot "djurriket" på det fysiska planet "invecklas" växtjaget mer och mer i fysisk materia och blir till sist ett väsen, som i animalisk materia eller kött och blod i "jordmänniskans" gestalt endast tänker och handlar i själviskhetens intresse, vilket i själva verket är detsamma som den dräpande principen. Väsendet lever i en permanent hunger efter materia, alltifrån gods och guld (som det helst tornar upp omkring sig som en säkerhet för framtiden och som ett slags ersättning för den förlorade tron eller förtröstan på Försynen och livet) till medväsendenas organismer, som det med slaktarens hjälp flår och styckar till material för såväl sina festmåltider som sin vanliga dagliga föda. Detta håller det på med långt upp i de utvecklingsstadier där det inte alls är någon livsbetingelse längre att äta kött och blod, ja, där det till och med är direkt skadligt eller ohälsosamt och därmed alstrar sjukdomar och åldrande att äta sådant. Det kan knappast förvåna att individen med denna till synes omättliga eller glupande materiehunger utlöser ett så helt dominerande och överröstande intresse för att skaffa sig animaliska njutningar och materiella rikedomar, att detta helt distanserar hans intresse för själen och anden. Och det man inte har något särskilt intresse för, tänker man mycket lite eller inte alls på. Och det man inte tänker på, glömmer man. Det degenererar och dör i ens tankevärld. På så sätt degenererar eller försvinner så småningom väsendenas kosmiska vetande om sin odödlighet eller eviga existens. Ja, så till den grad "ett med materien" eller "det timliga" förnimmer sig väsendena här, att de helt förnekar sin odödlighet och sitt eviga jag. De tror att allt är "timligt", allt är förgängligt, och därmed även deras eget själv eller jag. De äter materia, de samlar materia runt omkring sig och gräver ned sig så mycket i materia att de inte kan se eller förnimma annat än materia. De tror därför att de själva enbart är tillfällig materia inför lika tillfälliga naturkrafter. De förstår således inte att det bakom naturen, världsalltet och de levande väsendenas organismer finns själ, ande och jag. Kan det levande väsendet vara en större representant för "döden"? Om "döden" verkligen vaket dagsmedvetet skall upplevas av ett väsen, hur skulle den då kunna manifesteras mer tillfredsställande, detaljerat och orubbligt? Spiralkretsloppets andra steg på utvecklingsstegen är alltså tillvarons "dödszon". Här upplever alla väsen den så kallade "syndens lön". Här är alla väsen i färd med att uppleva att "dö".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.