Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Det eviga livet
14 Kapitlet
Den högsta elden
Varför jordmänniskan uppfattar "hanköns- och honkönstillståndet" som det enda normala uttrycket för sexualism  1591. I den delen av spiralkretsloppet som vi kallar "djurriket" framträder det levande väsendet antingen som "hanväsen" eller som "honväsen". Då den vanliga jordiska människan hör till samma zon i spiralkretsloppet, dominerar även hos henne ett sådant framträdande. Och vi ser alltså väsendet här framträda som "man" eller "kvinna". Så länge ett väsen ännu endast kan förnimma på det fysiska planet och så länge alla sfärer, zoner eller tillvaroformer som befinner sig därutanför därför ännu bara är fantasi för detta väsen, kan det endast uppfatta detta sitt könstillstånd som allmängiltigt i alla livsformer och på alla tillvaroplan i universum, även om det helt visst förekommer växt- och insektsformer som är självbefruktande och därmed uppvisar en från jordens övriga väsen avvikande sexualism eller könsbeskaffenhet. Därför lever största delen av jordmänniskorna ännu i den övertron att "hanväsendets" och "honväsendets" speciella sexuella livsform är den absolut enda normala och fullkomliga tillvaroform som överhuvud existerar. Ja, de kan alls inte fatta att någon annan livsform skulle vara möjlig eller på något sätt skulle kunna skänka glädje och lust åt tillvaron. Och det är naturligtvis förståeligt att en sådan uppfattning måste bli dominerande i en sfär eller zon, där individens hela fysiska sinnesupplevelseförmåga är baserad på en kroppsstruktur eller en animalisk organism vilken enbart är byggd som ett redskap för skapande av livsglädje genom "hanköns-" och "honkönstillståndet". Ett väsen kan ju endast uppfatta eller förnimma livet genom sina speciella sinnesorgan, vilka ju tillsammans bildar den kombination som vi kallar "organismen" eller "kroppen". Ser vi inte, att det för en hund eller ett annat fyrbent djur inte är normalt att gå upprätt på två ben, medan detta är tämligen normalt för en människa? Måste inte fisken simma i vattnet, emedan dess organism och därmed dess upplevelseförmåga organiskt är baserad därpå? Och är det inte likaså på grund av sina organismers struktur som fåglarna måste ta sig fram i luften? Och då ett levande väsen har en organism som i realiteten är baserad på "den maskulina principens" funktioner, måste ju detta väsen även förnimma eller uppleva och handla "maskulint", medan ett väsen måste uppleva och handla "feminint" om dess organism blott är baserad på "den feminina principens" funktioner. Det är då självklart att det hos samtliga dessa "maskulina" och "feminina" väsen uppstår en gemensam sexuell uppfattning som endast erkänner det hundraprocentiga "hankönsväsendet" och det hundraprocentiga "honkönsväsendet" som sexuellt normalt. Och denna uppfattning är naturligtvis också den mest riktiga i dessa väsens medvetandesfär. Och så länge mannen är hundraprocentigt "maskulin" och kvinnan hundraprocentigt "feminin" i sin mentala inställning, är de två väsendena "man" respektive "kvinna" i renkultur. Men sådana väsen kan ju omöjligt förnimma livsformer eller livstillstånd som är baserade på helt andra tillstånd eller strukturer.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.