Läs och sök i Tredje testamentet
| Kärleken till avkomman är kärlek till nästan i sin mest latenta form och buren av själviskhet | 1594. Då väsendenas fortplantning organiskt är inlagd i den sexuella tillfredsställelsen, kommer dessa väsen att rent automatiskt befordra artens fortbestånd i kraft av sin sexuella njutning. Men genom att väsen på så vis får växa fram ur föräldrarnas eget kött och blod, uppstår här de allra första späda groddarna till en intressesfär som ligger utanför det rent sexuella ägandet av det andra könet. Denna intressesfär yttrar sig som ett behov att skydda avkomman tills den blivit så vuxen att den kan klara sig själv. Denna form av intresse för och kärlek till andra väsen, oberoende av deras kön, är spiralkretsloppets eller de högsta världarnas "kärlek till nästan" i ett latent tillstånd, ja, så latent att den här endast kan bäras på en våg av "själviskhet". I själva verket förekommer den här bara som en fortsättning på väsendenas egen själviska natur eller kärlek till sig själva och det åtföljande behovet att skydda sitt eget kött och blod, även om detta i form av avkomma har avskilts från den egna fysiska kroppen. Denna "föräldrakärlek" är, vilket vi senare ska återkomma till, endast en själslig fortsättning på havandeskapet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt