Läs och sök i Tredje testamentet
| Om det feminina väsendet inte vore en livsbetingelse för det renodlade maskulina väsendet. Det är inte blott ”ytterst i havet” som Guds hand leder och håller gudasonen eller det levande väsendet | 1598. Denna "kärlek" kan här alltså endast manifesteras eller utlösas i förbindelse med det "feminina" väsendet. Detta väsen är en livsbetingelse på samma sätt som föda eller skydd mot väder och vind. Och vi står här inför det i egoism eller själviskhet mest koncentrerade väsendet. Om det i detta väsen inte fanns nedlagt just ett sådan livsviktigt beroende av det motsatta könet, skulle väsendet vara en hundraprocentig inkarnation av den dräpande principen. Det skulle vara den verkliga, fullständigt nedbrytande och dräpande döden för allt, uppenbarad i ett levande väsens gestalt. En jord befolkad med sådana väsen skulle vara detsamma som ett klot, vars främsta symbol eller sinnebild måste vara "benrangelsmannen med lien", eftersom denne dödsfunktionär skulle vara det enda levande på klotet. Men så totalt blottat på Guds närhet är mörkret lyckligtvis inte. De eviga orden "Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till" gäller också här. Visserligen finns det mörker i det kosmiska spiralkretsloppet, så att väsendena i värsta fall mördar, dräper och äter varandras organismer, men just tack vare att det förekommer situationer, där det är en livsbetingande nödvändighet att låta det motsatta könets väsen leva, kan mörkerzonen inte bli totalt eller hundraprocentigt mörker. Det himmelska ljuset, inkarnerat i kött och blod och uppenbarat som ett "feminint" väsen, skiner här som en yttersta ljusreflex av ett överjordiskt eller himmelskt strålflöde från ett paradis, en gudomlig trädgård, som mörkrets väsen en gång lämnade. Mitt i denna mörka "maskulina" dödssfär, där ingen verkligt kärleksfull tanke kan tänkas och där allt hopp om att kunna undgå att bli föda för andra väsen är uteslutet, om man inte själv mördar eller utrotar dessa väsen, står vi således vid den yttersta räckvidden för strålarna från den evige Faderns ljusgloria. Det himmelska ljuset kan alltså inte släckas. I sanning, det är inte blott "ytterst i havet" som Guds hand leder och håller väsendet, utan den evige Fadern följer även sin son genom det yttersta mörkret. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt