Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför ”Adam” eller det ”maskulina” väsendet inte kan vara ”Guds avbild” | 1621. Vad beträffar Guds invigning av det speciella "hanväsendet", "mannen" eller "Adam", heter det i den bibliska berättelsen: "Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, törne och tistel skall den ge dig. Du skall äta av växterna på marken, du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli." Vi ser här hur "hanväsendet" eller "mannen" lika lite som "honväsendet" eller "kvinnan" kan vara "Guds avbild". Ett väsen som åtlyder ett annat ofullkomligt väsens uppfordran till lagöverträdelse och därigenom får jorden att vara "förbannad", vara en olyckssfär, en krigszon för individen, där egoismens "tistlar och törnen" florerar i kapp med de besvärligheter som betingar att man endast i sitt anletes svett kan skaffa sig sin föda, kan inte vara "Guds avbild". Och det gör inte saken bättre att väsendet samtidigt behärskas av den övertron att man var "jord" eller "stoft", alltjämt är "jord" och även i fortsättningen kommer att vara "jord", och alltså tror på döden i stället för på livet. Hur skulle ett sådant kosmiskt dött eller själsligt fattigt väsen, som endast kan förnimma "stoft", kunna vara "Guds avbild"? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt