Läs och sök i Tredje testamentet
| Hur individens sökande efter upplevelsen av sin egen eviga existens blev till ”självbevarelsedrift” | 1655. Här är det alltså nödvändigt att lägga på minnet, att även om det levande väsendet är en evig realitet, betyder detta ingenting, om väsendet inte samtidigt kan göra sitt eviga vara till upplevelse. Men för att detta eviga vara ska kunna göras till upplevelse, måste upplevelsen skapas eller frambringas. Men ett frambringande kan bara ske genom begär och tillfredsställande av begär eller genom hunger och mättnad. Och vi vet redan hur det levande väsendets hela struktur just är baserad på hunger och mättnad. Denna hunger och mättnad utlöses alltså av det eviga väsendets urbegär, som har sin rot i "X2" eller i övermedvetandet, och fortplantar sig ned genom individens undermedvetande, vilket i sin tur består av dags- och nattmedvetandet. När nu urbegäret i väsendet betingar att det levande väsendet begär att få uppleva sin eviga tillvaro, fortplantar sig denna åstundan från övermedvetandet och ned genom individens undermedvetande, och blir i hans dagsmedvetande till ett begär efter att utlösa alla de företeelser som är det eviga livets motsats. Men för att det ska kunna bli en verklig effektivitet i en sådan skapelse, måste urbegäret omformas till ett begär, vars uppfyllelse är en livsbetingelse. På så vis blev individens sökande efter sin egen eviga existens först till "självbevarelsedrift". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt