Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Utsikten från livets allra högsta tinnar eller från Faderns egen utsiktspunkt  1678. Det är möjligt att det här svindlar litet för läsaren eller sanningssökaren. Men så är vi också på själva livets allra högsta tinnar. Det finns ingen högre utsikt över universum, evigheten och oändligheten än just den punkt, från vilken vi nu överblickar hela världsalltet. Vi är på Faderns egen utsiktspunkt. Det är här som detta stora facit "Allt är mycket gott", Guds egen syn på livet, universum eller världsalltet blir till faktum. Här är individen eller gudasonen befriad från den partiskhet för ljuset, religionen eller gudomsuppfattningen som yttrar sig som en vanföreställning, ett underkännande av och en indignation mot mörkret. Här ses i stället mörkret eller "helvetet" i sin sanna mission som den välsignelse, utan vilken den gudomliga handen omöjligt skulle kunna skapa "människan till Guds avbild". "Mörkret" är således i verkligheten en välsignelse på samma sätt som ljuset. Livet skulle ju vara lika omöjligt utan mörkerkontrasten som utan ljuskontrasten. På denna livets högsta utsiktspunkt, som vi här befinner oss på, ser vi att ingen död existerar. Det som gjorde "helvetet" eller mörkret så fruktat var föreställningen om förtappelse, död och undergång. Men här ser vi, att av alla dem som "dog" på slagfältet eller "dog" för hatets hand eller som "dog" av andra orsaker, sjukdom och ålderdom, är det alls ingen som är "död". Det som uppfattades som "döden", "helvetet" eller mörkret var inget annat än ett "färgämne", ett "dekorationsmaterial", "mörk målning", som det odödliga jaget i förening med Guds modellerande och målande hand bakom de döda kropparna använde vid utformningen av sitt livskonstverk: människan som "Guds avbild". De döda kropparna, liken i gravarna, är blott hyvelspånen eller avfallsämnena från denna gudomliga skapelseprocess, denna gudomliga omformning av mentalitet från "djur" till "människa". Hinsides alla reinkarnationer, organismernas eller kropparnas undergång existerar det eviga jaget med sitt likaså eviga övermedvetande. Det är här som det existerar såsom identiskt med själva evigheten och kan begagna tiden och rummet, ljuset och mörkret som material för sin kosmiska eller överjordiska kolorit eller skapandet av den ljusets strålglans, i vilken det är "ett med Fadern" och utgör "vägen och sanningen och livet".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.