Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Livet i ljuset eller den högsta världen, som Adam hade genomlevt  1703. Adam var alltså ett väsen som levt så länge i ljuset, att iakttagandet av ljusets lagar var helt dominerande i hans medvetande, ja, så dominerande att det sedan länge varit kulminerande automatfunktion. Att det hade blivit till kulminerande automatfunktion, betyder ju att det för länge sedan, ja, för årmiljoner sedan, hade upphört att vara vaket dagsmedvetande. Det vaket dagsmedvetna bekämpandet av mörkret, som råder i spiralkretsloppets fysiska värld, existerar ju inte i detta kretslopps högsta världar. Här får man ingen hemortsrätt innan man övat upp och tillkämpat sig förmågan att uppfylla lagen om kärlek till nästan, som i verkligheten är själva lagen för livet. Och när man så äntligen har tillkämpat sig denna förmåga och blivit hemmahörande i de högsta världarna, ägnar man sig inte längre åt kamp med mörkret eller med de djuriska vanorna, åt kamp med omoral och dräpande energier. Livet här är en enda stor blomstrande utveckling av konstnärligt skapande och frambringande. Detta skapande, som i själva verket frambringar smekningar, är här på tinnarna ett lika dominerande fundament för livet som kampen för det dagliga brödet eller den så kallade självbevarelsedriften är dominerande och helt förhärskande på det fysiskdjuriska tillvaroplanet. I ljusets regioner existerar absolut inte någon risk att behöva hungra och frysa, någon risk att bli tyranniserad och förtryckt av andra väsen, någon risk att bli offer för andras förtal, avund och svartsjuka eller någon risk för kroppslig och själslig ohälsa av något slag. Här har alla allt vad de önskar. Alla är till brädden fyllda av glädje och har inte plats för mer. Varje slag av otillfredsställelse, missnöje och dess konsekvenser som indignation, vrede, pessimism och livsleda, kan här lika lite vinna insteg som tropiska växter kan slå rot i is- och snöregioner. Vi befinner oss här just i det kosmiska kretsloppets strålande sommarregion, där all mental värme eller kärlek till nästan och åtföljande kulminerande glädje och livslust genomsyrar och behärskar allt och alla i sitt eviga ljus. Här förmörkas inte livet eller livslyckan av rivalitet om ett motsatt kön eller den dräpande mentala vinterkyla som följer därav. Här befordras väsendenas sympatianlag av en organisk struktur av sådan fullkomlighet, att den genomsyrar väsendet med kärlek till allt och alla oberoende av kön. Denna organiska struktur skiljer sig alltså från den kända jordiska sexuella strukturen, som befordrar sympatianlag – inte till förmån för nästan – utan enbart till förmån för väsendet självt. Och det är för att tillfredsställa denna kärlek till eller sympati för sig själv som väsendet har begär efter eller "älskar" det motsatta könet och känner antipati, svartsjuka och hat mot sitt eget kön och därigenom, såsom vi redan har framhållit, inom sig rymmer det öde eller de frön som skapar spiralkretsloppets vinter- eller mörkerzon.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.