Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Om Jesus vore ”jungfrufödd”, skulle det vara en anklagelse mot Gudomen  1720. När man lär ut att Jesus är "jungfrufödd", innebär det alltså i själva verket att man lär ut, att jungfru Marias befruktning skedde på ett annat sätt än det naturen skänkt. Det påstås att hon blivit befruktad av "denheliga anden". Är inte denna "heliga ande" detsamma som naturen? Är inte naturen till sitt innersta väsen just detsamma som Gudomen? Naturen skulle alltså direkt ha befruktat jungfru Maria och därmed bevisat att hankönsväsen var totalt överflödiga, ja, att en befruktning på detta sätt rent av åstadkom att avkomman blev högeligen upphöjd. Det var ju denna befruktning som uppfattades som orsaken till att Jesus var så högt upphöjd över vanliga dödliga människor, var naturens eller "Guds egen" direkta "köttslige son". Men om naturen kan befrukta väsen på detta sätt och därmed dessutom garantera att avkomman eller individerna blir gudomliga, varför har naturen då över huvud taget infört hankönstillståndet? Att låta alla andra väsen vara betingade av en befruktning som ombesörjs av hankönsväsen, när denna befruktning låter väsendena bli till "syndare" och primitiva skapelser, är ju detsamma som att sabotera livet. Naturen och därmed Gudomen handlar alltså illa och mot bättre vetande när den inte gör alla andra väsen till gudasöner, utan till förfallna individer, förbrytare, rövare, mördare och dräpande odjur genom att låta kvinnan befruktas av hankönsväsen. Därmed är det ett gissel för de levande väsendena att det existerar hankönsväsen. Det är alltså dessa väsen som vanhelgar och som befordrar all ogudaktighet, sorg och olycka, lidande och smärta. Det är kort sagt hankönsväsendena som är livets djävlar och skapar helvetet. Varför har Gud dömt alla till att vara "barn" av sådana fäder? Varför kunde inte alla liksom Jesus bli "jungfrufödda", vara "Guds barn", ha honom till far i stället för en far i kött och blod? Han låter i stället miljoner och åter miljoner väsen födas i synd, elände och ogudaktighet och begär att de ska efterlikna eller vara såsom Kristus. I annat fall blir de dömda till evig förtappelse i helvetet. Varför hela detta korsfästelsetillstånd med straff, förtappelse och helvete, när alltsammans kunde undvikas, om bara Gud själv befruktade kvinnan och lät sätta alla hankönsväsen ur spel? Har vi kanske härmed fördjupat oss tillräckligt i problemet "jungfrufödelse"? Har inte den intellektuella utredningen här tydligt och orubbligt visat oss vilken dåraktighet, övertro och osanning som ligger dold i denna dogm om Jesus? Denna dogm eller tes tål alltså inte att bli intellektuellt eller logiskt utredd, eftersom en sådan utredning, som vi sett, då leder till en orubblig anklagelse mot Gudomen. Nej, är det inte bättre att återgå till insikten att befruktningsakten mellan man och kvinna inte är syndig, och att det är vackrare och mer i överensstämmelse med naturens lagar och principer att låta jungfru Maria vara befruktad av en man i stället för av "den heliga anden"? Varför skulle det vara syndigt eller förnedrande att vara befruktad av Josef, som dock var far till hennes andra barn? Är det kanske inte med könsorganen som med de övriga organen: när de används för att skapa glädje och livslust och inte för att sabotera livet, kan de inte vara annat än gudomliga. Där de skapar välsignelse, glädje och välbefinnande, fyller de ju sin uppgift. Där befordrar de livet. Och det kan då inte sägas om Josefs och Marias sexuella förbindelse med varandra, att den blev till förbannelse och olycka för livet, tvärtom blev Världsåterlösarens hela psyke och väsen en företeelse som till hundra procent var till gagn för det jordmänskliga, fullkomliga livet. Kunde något väsen vara mer emot främjandet av död, straff, lidande, orätt eller så kallad "synd" än Jesus Kristus? Har han inte gjort mer för införandet av kärleken till nästan i mänsklighetens mentalitet än något annat väsen på jorden? Visade han inte, att han inte var rädd att skänka stöd åt sitt kärleksfulla sätt att vara med sitt liv som insats? Bevisade han inte därmed att han älskade sin nästa högre än han älskade sig själv? Är det inte syndigt att sabotera hela insikten om denna hans själsstyrka, hans uppoffring, med postulatet om "jungfrufödelse" eller genom att förklara att han tack vare denna form av födelse, i kraft av vilken han var själva Gudomens köttslige son, lätt kunde framträda som gudomlig och med stor kärlek? Och är det inte just denna uppfattning som gjort Jesu mission till en andlig huvudkudde för jordens människor i stället för en modell för deras egen livsföring?


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.