Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Hur ”samvetskval” är en bekräftelse på att ”allkärleken” är en organisk produkt och inte enbart en viljeakt  1724. Att det är på det sättet, framgår av att denna kärlek till nästan lika lite som den äktenskapliga kärleken är en viljeakt. Jordmänniskan kan ha en utmärkt vilja till att känna det bästa för allt och alla, men gång på gång finner hon att hon inte förmår praktisera sin önskan. Och för varje gång som det således uppstår disharmoni mellan viljan och en human önskan, får väsendet den reaktion i medvetandet som vi kallar "samvetskval". Samvetskvalet är alltså en fundamental bekräftelse på att känslan av allkärlek är en organisk produkt, ett utvecklingsresultat och inte enbart en viljeakt. Det finns väl ingen normal människa som eftersträvar samvetskval. Brukar inte människan kämpa med det dåliga samvetet för att bli kvitt det? Har inte det dåliga samvetet till och med drivit människor till självmord? Men då utvecklingen leder varje människa fram till ett tillstånd, där den organiska strukturen i henne framkallar denna kärlek till nästan oberoende av kön, och denna kärlek slutligen blir så stark, att hon inte kan överträda dess bud utan att få samvetskval, blir den i tilltagande grad bestämmande för hennes handlingar. På samma sätt blir den också bestämmande för väsendets begär efter visdom, begär efter en intelligens- eller hjärnmässig utredning av varför väsendet har detta från äktenskapskärleken avvikande kärlekstillstånd. Väsendet känner sig inte i någon som helst situation tillfreds med att något i naturen eller livet runt omkring bedöms som "ont" eller "djävulskt" i kosmisk mening. Det känner i sitt inre att detta är mänsklig villfarelse, och att det så kallade "onda" eller "djävulska" måste fylla ett eller annat högre gudomligt ändamål i den stora världsplanen och därför inte kan leda till absolut förtappelse, evig pina, död eller utplåning. Väsendet känner att det måste finnas ett verkligt berättigande för alla mörka företeelser, genom vilket dessa hör in under allkärleken och går upp i det stora slutfacit: "Allt är mycket gott." I detta kärlekstillstånd kan väsendet omöjligt känna sig tillfreds med något annat facit. Och i fortsättningen blir hela dess intellektuella kraft inriktad på att få detta facit bekräftat med absolut vaket dagsmedvetet vetande.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.