Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Vad den stränga sexuella Moselagen och liknande lagar har betytt för jordmänsklighetens utveckling  1872. Denna mentala tvångströja kring den högsta eldens utveckling i människan har i första hand haft till uppgift att hindra väsendena från att lämna den ordinära äktenskapliga hanköns- och honkönszonen på ett alltför tidigt stadium. Om inte denna nästan ogenomträngliga mentala järnridå hade rests runt det äktenskapliga hanköns- och honkönstillståndet, skulle det ha varit alltför lätt att råka ut för sexuell urspårning. Miljoner och åter miljoner väsen skulle ha förfallit till att söka sexuella förbindelser och utlösningar med sitt eget kön långt innan detta någonsin hade blivit en av utvecklingen medförd inre organisk, av etik och moral styrd åstundan. Det skulle således endast vara en av förförelse vållad yttre företeelse, som efter hand genom tillvänjning skulle ha blivit till ett vanemässigt lättsinne på samma sätt som tobaks- och alkoholnjutning i dag är ett allmänt utbrett lättsinne eller en last. Men den sexuella lasten skulle vara av en långt mer katastrofal natur, ja, vara den allra farligaste av laster, för den är i sig själv ett attentat eller sabotage mot själva den skapande principen i väsendet. Om den nämnda "järnridån" inte hade inhägnat det jordmänskliga äktenskapliga hanköns- och honkönstillståndet, och väsendenas sexuella umgänge med väsen av eget kön hade blivit en allmän last, skulle jordklotet till slut ha blivit avfolkat. Den jordmänskliga fortplantningen kan som bekant endast befordras genom han- och honkönsväsens sexuella kontakter med varandra. Men om hankönsväsen sexuellt söker sig till andra hankönsväsen, och honkönsväsen på samma sätt söker sig till andra honkönsväsen, måste detta ovillkorligen betyda artens eller släktets undergång. Men innan mänskligheten på jorden således på grund av den sexuella lasten skulle dö ut, skulle dess individer ha sjunkit ned i allsköns abnormiteter. Den förr så strålande och fortplantningsdugliga mänskligheten skulle alltså till sist endast representeras av en samling döende psykopater. Men inget levande väsen är bestämt till undergång. Tack vare den stränga Moselagen och andra liknande lagar om väsendenas sexualitet har mänsklighetens sexuella normalitet bevarats genom den epok, under vilken varje väsens sexuella förbindelse med sitt eget kön ovillkorligen skulle ha varit en katastrofal last, ett sabotage mot mänsklighetens fortsatta vandring genom utlevelsen av den från djurriket nedärvda han- och honkönsmässiga sexualiteten eller fortplantningsprocessen. Och utan denna utlevelse vore varje väg till invigning, till kosmiskt medvetande och den åtföljande andliga suveräniteten totalt spärrad. Människan som Guds avbild vore då en omöjlighet och Bibelns löfte om detta för jordmänniskan så lysande tillstånd vore bara en utopi eller tom fras.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.