Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Varför det motsatta könets väsen alltjämt är föremål för H-människans sexuella begär eller inställning  1876. Eftersom H-människan inte har påverkats av något slag av sexuell förförelse eller andra företeelser, som forcerar den motsatta polens utveckling på bekostnad av den ännu outlevda ordinära polens organiska funktion, blir denna funktion inte vid något tillfälle onaturligt avbruten på grund av en alltför tidigt expanderande motsatt pols funktioner. H-människans manifestation behärskas därför i själva verket under hela hennes polutvecklingsepok av hennes ordinära pol, dock med den ändringen till förmån för kärleken till nästan och den kosmiska insikt som den naturliga och harmoniska utvecklingen av den motsatta polen åstadkommer. Den ordinära polen är således ständigt den översta faktorn i detta väsens framträdande. Detta för som nämnts med sig, att väsendet mycket långt fram i sin polutveckling alltjämt bevarar skenet av att tillhöra de så kallade "normala" på det sexuella området. Väsendet kan ha en mycket stor förmåga att känna sympati för sitt eget kön, men då den sista lilla tillväxten av de nervtrådar i den motsatta polens organiska struktur som ska förbinda denna pols funktioner med den fysiska hjärnan, och därmed införa dessa funktioner som tankar i väsendets vakna fysiska dagsmedvetande, alltjämt fattas eller är helt ofärdig, kommer ännu inga medvetna sexuella vibrationer att blandas in i denna sympati. Denna sympati kommer därför inte att kännas som någon sexuell dragning till eller längtan efter sexuell tillfredsställelse eller utlösning med föremålet för sympatin. Det motsatta könets väsen är alltjämt föremål för H-människans sexuella dragning, även om hon i själva verket kan omfatta många av sitt eget köns väsen med en sympati och hängivenhet som ibland i vissa situationer är nära besläktad med den hon känner för det motsatta könet. Ja, hon kan här rent av känna något av samma jalusi eller svartsjuka som hon annars bara känner i förhållande till det motsatta könet. När alltså ett ägandebegär över nära vänners och anhörigas liv och vandel mer eller mindre kommer till uttryck i H-människans psyke, beror det just på den motsatta polens funktioner, som på grund av hennes ännu ofärdiga särupplevelseförmåga på detta fält omedvetet är närvarande i hennes psyke. Hon kan därför i motsvarande grad endast förnimma dessa funktioners impulser eller verkningar genom den ordinära polens verkningar, med vilka de förnims som ett. Den motsatta polens verkningar kan därför på detta stadium inte skapa något sexuellt begär eller krav på utlösning med väsendets eget kön, såsom fallet är när denna pols verkningar har utvecklats till det stadium där dessa verkningars förbindelse med hjärnan uppstår. Genom en särskild specialupplevelseförmåga blir nu den motsatta polens verkningar efter hand avskilda från den ordinära polens verkningar och blir liksom dessa till en självständig särmanifestation i väsendets vakna dagsmedvetande, och utgör här en motsvarande, vaket medveten, ny avgörande faktor i väsendets sexuella struktur och ändrade psykiska inställning till sitt eget kön. Väsendet är då inte längre en H-människa, utan tillhör nästa kategori av väsen på den normala utvecklingslinjen i den sexuella polförvandlingens epok.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.