Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

I-människans maskulinitet och femininitet är fullkomligare än den maskulinitet och femininitet som manifesteras av den ordinära mannen respektive kvinnan  1884. I-människans överlägsna moral har medfört att den motsatta polens utveckling skett normalt i förhållande till den ordinära polen. Inom I-människans organiska område möter vi därför inte de avvikelser som gör sig gällande på många av polförvandlingens övriga steg, nämligen att en maskulin organism eller manlig kropp dirigeras eller rent av är höggradigt besatt av femininitet eller att en kvinnoorganism är besatt eller behärskad av en relativt överdrivet utvecklad maskulinitet. I-människan är därför inte ett väsen som till synes framträder som en kvinna i en manlig organism eller som en man i en kvinnlig organism. Hon är visserligen mycket nära det stadium där polerna är jämbördiga, men de feminina och de maskulina anlagen är här mycket naturligt organiserade och kommer endast till användning på de för dessa anlag särskilt bestämda fälten i psyket eller medvetandet. Vi finner därför att I-människan kan vara mycket maskulint betonad i vissa situationer där det krävs en stark hand eller stor myndighet, samtidigt som hon kan vara lika starkt och fullkomligt feminint betonad i de speciella situationer där det krävs en mycket känslig, mjuk och varsam hand. I-väsendets medvetande spänner således över ett väldigt register av maskulina och feminina tangenter. Det kan i humana, moraliska skaparprocesser uppvisa en oräddhet och en genomförd viljeakt som i fasthet och orubblighet inte kan övertrumfas ens av den mest maskulina man, samtidigt som det i samma processer kan mildra situationer och avlägsna alla farliga, skarpa mentala kanter och flisor med en smekande hand som i hjärtevärme stundom övergår en mors kärlek.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.