Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

K-människans sexuella utlösningsakt som har sitt begynnelsestadium redan hos den utvecklade kulturmänniskan  1915. Även om denna salighetsförnimmelse, denna gudamänniskans sympati- eller kärleksöverföring, äger rum genom hela kroppen, som därmed övergått från att vara hjärncell till att vara sexualcell i makroväsendet, så kommer hela denna överföringsakt i sin fullkomligaste form att liksom alla andra manifestationer utlösas i en särskild koncentrations- och kulminationsförnimmelse. Denna kulminationsförnimmelse utlöses genom den organiska förnimmelse som i dag är på väg att utvecklas genom det vi känner som "kyssen". Människans växande tendens till att kyssa, som ju är något förhållandevis nytt i utvecklingen, hör ursprungligen inte till den enpoliga akten och är således en utlösning av den motsatta polens sexuella verkningar i väsendet, vilka nu, om än omedvetet för individen själv, börjar göra sig gällande. Det är en begynnande ny könsform, och alla människor som känner glädje och behag i kyssen och utlöser denna i förbindelse med den enpoliga sexuella akten, har för länge sedan upphört med att vara renodlat enpoliga väsen. I detta tvåpolighetens begynnelsestadium är så att säga alla utvecklade kulturmänniskor, men fortfarande enpoliga väsen, inlemmade, medan det längre framskridna tvåpoliga stadiet ännu endast är befolkat av en förhållandevis mycket ringare minoritet. Då kyssen, som nämnts, inte hör till den enpoliga sexualitetens område, har varje enpoligt väsen som under den enpoliga sexuella akten känner längtan efter att kyssa, redan i motsvarande grad avvikit från den enpoliga sexualitetens område till förmån för tvåpoligheten, för vilken kyssen en gång ska bli själva utlösningsakten.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.