Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1939-2395) 
 
Avancerad sökning
   

 

När väsendet baserar sitt dagliga uppträdande på en logik som inte passar in i världsplanens logik  1957. På det dagliga livets område finns det tusen och åter tusen fält där väsendena handlar logiskt, men ändå råkar i ett olyckligt tillstånd. Det är därför att denna logik endast innefattar ett från själva världsplanens logik isolerat, lokalt fält. På grund av dess isolering och disharmoni med världslogiken leder detta förr eller senare till en brytning med denna, eftersom inget lokalt fält i längden kan existera utan att vara i kontakt med världslogiken. Det som därför byggs upp på lokallogik utan att passa in i världslogiken, det vill säga är i strid med kärlekslagen eller makroorganismens (Guds organisms) väl och ve, kommer oundvikligen att råka ut för en större eller mindre katastrof, och det gäller i lika hög grad uppträdandet som det fysiska skapandet. I båda fallen medför det att upphovet till den felaktiga logiken får ett olyckligt öde. När en tjuv ämnar göra inbrott på till exempel ett kontor, måste han i förväg planera sin kupp, om den ska lyckas. Han bygger upp sin plan så logiskt och så fullkomligt att attentatet mot skrin och kassaskåp till fullo lyckas. Inbrottets upphovsman blev till synes aldrig upptäckt. Och här har vi det så kallade "perfekta brottet". Men inte ens i ett så lyckligt fall undgår tjuven sitt öde. Detta hans handlande, liksom alla andra väsens handlande av liknande slag, är ett rent sabotage mot den fullkomliga kulturen eller samhällsordningen, eftersom den logik enligt vilken brottet lyckades, bara var en lokallogik som inte passade in i världslogiken och därför inte in i makroorganismens välfärd och sundhet. Därför måste det oundvikligen komma en tidpunkt då händelsen måste kollidera med omgivningen. Därvid uppstår en störning i makroorganismens välbefinnande. Och där makrojaget (Gudomen) märker ett obehag i sin organism, bekämpar det detta obehag. Och väsendet kommer därigenom att befinna sig i kamp med själva Gudomen. Men att kämpa mot Gudomen är som att kämpa mot sol och måne. Väsendet är således inte längre i kontakt med Guds vilja. Det har sin egen vilja och den därpå baserade lokallogiken, som alltmer driver det till kamp mot naturen och omgivningen, mot det härskande makrojaget eller Gudomen. Att det inför en så gigantisk övermakt måste duka under, är naturligtvis självklart. Slutfacit blir då i värsta fall fysisk lemlästning av väsendet, invaliditet och emellanåt en onaturlig död, vilket ju också skapar mental eller andlig invaliditet – företeelser som tillsammans bildar vad vi kallar "ett olyckligt öde".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.