Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1939-2395) 
 
Avancerad sökning
   

 

Den totalt materialistiska vetenskapsmannen och världsbilden  2084. Det är en kulmination av övertro när den materialistiska vetenskapsmannen klamrar sig fast vid mått- och viktfacit och förklarar att alla andra facit är övertro. I hans uppfattning finns inga bevis för liv. Hans facit uttrycker bara ämnes- eller materiekombinationer och stoffrörelser. Trots att han i många fall måste inse att dessa ämneskombinationer och stoffrörelser fyller logiska ändamål, ser han dem ändå som utslag av slumpmässiga krafter. Jordens väldiga, logiska förvandlingsprocess under miljonåriga utvecklingsepoker från en glödande eldocean till dess nuvarande tillstånd som ett praktfullt beboeligt klot för levande väsen, vilka kan börja tänka Guds tankar, är för honom endast en tillfällighet. Detsamma är fallet när han ser väsendenas förvandling från mineraliska till vegetabiliska livsformer och dessas förvandling till de långt fullkomligare animaliska eller djuriska livsformerna, och slutligen dessas förvandling till den upprättgående människan som fritt kan blicka mot stjärnorna och börja uppleva livet utanför sin egen lilla självbevarelsedrift. Han tror fullt och fast att denna logiska förvandling kan hänföras till tillfälligheter eller slumpen. Han ser bara döda krafter i allt och tror till och med sig själv vara identisk med en slumpmässig kombination av ämnen, som genom denna speciella kombination ger honom upplevelseförmågan. Han har kommit till genom denna speciella ämneskombination och ska ofrånkomligen upplösas igen i ett intet, om det inträffar något som kan upplösa ämneskombinationen. Det som i honom upplevde livet och med sitt medvetande kunde tänka över materien och med sin vilja kunde lägga denna under sig, det ser han inte. Ja, han förnekar emellanåt dettas existens. Om han däremot inte har denna inställning till det psykiska eller andliga i det levande väsendets struktur och framträdande, utan i stället mer eller mindre accepterar uppfattningen om ett odödligt jags existens bortom materien eller stoffet, är han ju inte materialist. Då är han ett väsen som i motsvarande grad har kommit igenom lågintellektualitetens sterila och livlösa materielabyrinter och forskningsobjekt och börjar söka livsyttringsfacit i stället för döda mått- och viktfacit. Jaget eller "det levande, tänkande något" bakom organismen och skapelsen, bakom tänkandet och viljeföringen, bakom upplevelsen och manifestationen, kan nämligen inte vägas och mätas. Det utgör inte något "skapat" tillstånd, utan är i sig självt upphovet till skapelse. Det kan därför aldrig ha haft någon början, liksom det aldrig någonsin kan upphöra att vara till. Därför har det ingen ålder. Det har ingen form. Det utfyller inte något rum. Det utgör oändligheten och evigheten. Men för sådana facit är den helt materialistiska mått- och viktforskaren alldeles immun. Han kan som nämnts endast uppfatta rörelsen och materien, men bara som slumpmässiga utlösningar, av vilka de levande väsendena är ett resultat.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.