Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1939-2395) 
 
Avancerad sökning
   

 

Lidande och smärta är kosmiska farosignaler  2229. Vad vill det nu säga att förnimma andra väsens lidande? För att kunna förstå detta måste vi dröja lite vid väsendets minnesstruktur. Förmågan att förnimma smärta och lidande i vår egen fysiska organism är normalt hundraprocentig, och denna förmåga har vi ägt genom hela vår epok i spiralkretsloppet som animaliskt väsen. I kraft av denna förmåga lär sig de levande väsendena att skydda sina fysiska organismer mot skador, mot allt som kan verka skadligt och förstörande, eftersom inga sådana företeelser kan äga rum utan att åstadkomma smärta. Smärtan eller lidandet är alltså en farosignal. Den slår larm så snart det sker något mot väsendets organism som är farligt. Det är den som får människorna att gå till läkare, får dem att söka bot, så att deras fysiska organism blir återställd till hälsa när den varit utsatt för skadegörelse eller underminering. Det är den som verkar när människan kommer för långt bort från vad som är hennes normala uppträdande. Och den upphör inte förrän hon verkligen tar rättelse, även om väsendet här inte är särskilt läraktigt, utan behöver många liv för att på allvar lyssna till smärtans röst, denna gudomliga varningssignal. Om människorna här hade nått fullkomligheten, skulle världens alla läkare och sjukhus vara totalt överflödiga, och hat, krig, tortyr, mord och dråp skulle vara bannlysta från jordens mänskliga områden. Smärtan och lidandet har alltså till uppgift att utveckla den förmåga, genom vilken alla väsen ska fullkomnas och människan bli ett med Gud.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.