Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1939-2395) 
 
Avancerad sökning
   

 

Varför den eviga livsupplevelsen inte kan vara en permanent oavbruten ljusupplevelse  2372. Inget enda levande väsen behöver således frukta något slag av förtappelse eller sin egen tillintetgörelse. Inget väsen kan i sitt slutresultat bli annat än den fullkomliga människan som Guds avbild och därigenom få uppleva livets kulmination i kärlek, visdom, skönhet, begåvning, konst och det högsta välbefinnande. Det är självklart att detta högsta välbefinnande inte kan vara ett permanent oavbrutet upplevelsetillstånd, så att väsendet inte på nytt skulle behöva gå igenom de lägre rikena i de kosmiska utvecklingsspiralerna. Ingen upplevelse kan äga rum annat än i kraft av sin motsats eller kontrast. Man kan inte måla strålande konstverk i vit färg på vit duk, liksom man inte heller kan läsa en skrift som är målad med svart färg på svart duk. Livsupplevelse kan omöjligt äga rum utan att vara en kontrastupplevelse. Där det inte finns någon kontrast, kan upplevelse omöjligt äga rum. Om vi aldrig kunde uppleva eller aldrig hade upplevt en motsats till kärlek, det vill säga hat eller brist på kärlek, hur skulle vi då kunna uppleva eller förnimma kärlek? Det som vi inte har en kontrast till, kan omöjligt upplevas. Varje ting blir tillgängligt för förnimmelse endast i kraft av sin kontrast. Det är motsatserna som markerar tingen. Då det levande väsendets högsta livsupplevelse är kärlekens och visdomens kulmination och därigenom förnimmelsen av det allra högsta välbefinnande som över huvud taget kan existera, är det ett absolut ofrånkomligt villkor att det levande väsendet får uppleva kontrasten till kärleken och visdomen. Om denna möjlighet inte existerade i universum, skulle allt medvetande och därmed allt liv vara omöjligt. Därför är det ett ofrånkomligt villkor för evig livsupplevelse att det levande väsendet har möjlighet att förnya sin upplevelse av mörkerkontrasten, för att därmed få förmåga att på nytt uppleva kulminationen av ljuskontrasten eller det högsta välbefinnandet i livsupplevelsen. Och det är just denna strålande möjlighet som den stora kosmiska spiralkretsloppsprincipen skänker de levande väsendena. I denna upplever väsendena, som vi sedan länge känner till, såväl mörkerepokens kulmination som ljusepokens kulmination. Genom växelvis upprepning av upplevelserna av mörkerepoken och ljusepoken blir alltså väsendets upplevelseförmåga ständigt förnyad och väsendet därmed garanterat evig upplevelse av liv. Vi ska inte längre uppehålla oss vid denna, de levande väsendenas livsupplevelseförmågas ständiga förnyelse, utan går nu över till att se lite på själva den eviga Gudomens eget medvetande, för att därmed få en liten inblick i hur Gudomen i sin majestätiska ensamhet upplever sitt eget liv.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.