Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

"Tröskelns väktare"   2397. När kärleken till nästan blir det primära i det levande väsendets uppträdande, har det djuriska eller det onda i dess medvetande degenererat och gått under. Då detta djuriska beteendes elektriska struktur omöjligt kan bringas i kontakt med det mänskliga eller kärleksfulla beteendets elektriska struktur, utan här oundvikligen skapar kortslutningar (svartsjuka, gräl, hetsighet, våld, mord och dråp), är den för den icke färdiga människan ett hinder för att uppnå den fullständiga kontakten med den våglängd som är kärleken till nästan eller universums grundton. Då denna kontakt absolut krävs för att ett väsen ska kunna bli kosmiskt medvetet och därmed få uppleva sin egen odödlighet, uppleva Gudomen som realistisk verklighet samt världsalltets övriga kosmiska analyser som Guds kropp och således därmed uppleva livsmysteriets lösning, så måste det djuriska i människan med nödvändighet utgöra en spärr för den ännu inte färdiga människans uppnående av kosmiskt medvetande och livsmysteriets lösning. Och utan denna kan hon omöjligt bli den färdiga människan eller Guds avbild, skapad till att vara lik honom. Därför har vi här i Livets Bog kallat det onda, det djuriska eller det icke färdiga i människan för "tröskelns väktare". Den icke färdiga naturen i människan och för övrigt i alla levande väsen är således den absolut enda orsaken till alla slag av olyckor och lidande, krig, mord, dråp, lemlästning och sjukdom. Och övervinnandet av denna icke färdiga natur och dess degeneration utgör det absoluta fundamentet för allt som innefattas i begreppet "kosmiskt medvetande" och åtföljande visdom, fred och glädje, lycka och salighet.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.