Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Det orubbliga moraliska fundamentet i den renodlade kristna världsreligionen   2431. Vilket är det moraliska fundamentet i den kristna världsreligionen? Det moraliska fundamentet i den kristna världsreligionen är identiskt med den interplanetariska kosmiska världsmoralen. Den kosmiska världsmoralen känner vi här i västerlandet huvudsakligen genom världsåterlösaren Jesus Kristus. I hans liv och väsen uppenbarades den för människorna. Den blev bland annat koncentrerad i följande ord: "Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. – Du skall älska din nästa som dig själv. – Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, välsigna dem som förbannar er, be för dem som förorättar och förföljer er; då blir ni er himmelske Faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig." Och heter det inte vidare: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som dräper med svärd skall själva dödas med svärd. – Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger." Har vi inte just här en moral som visar den absolut enda vägen till den verkliga freden och till krigets avskaffande, såväl mellan nationer och stater som man och man emellan? Kan det finnas en högre moral än denna? Kan ett uppträdande bli mer fullkomligt än när det till hundra procent baserar sig på denna moral? Den som av hjärtat praktiserar denna, älskar alltså sina ovänner, välsignar dem som förbannar honom och gör gott mot dem som hatar honom, liksom han ber för dem som förorättar och förföljer honom. Hur skulle krig kunna uppstå här? En sådan människa kan alltså inte bli förnärmad, kan inte bli arg, kan inte bli svartsjuk eller avundsjuk, kan inte bli missunnsam, liksom hon naturligtvis inte heller kan förfölja eller förtrycka eller på annat sätt genera eller förolämpa sina medmänniskor. Dem man älskar vill man endast glädja och göra gott emot. Med detta sätt att vara är man helt ur stånd att känna hat, vrede eller bitterhet. Var det inte också detta som demonstrerades på korset på Golgota? Såg man inte här att Världsåterlösaren inte betraktade sina bödlar som fiender? Han förstod att de inte visste vad de gjorde. Därför förlät han dem deras uppträdande mot honom och bad till och med att de inte skulle bli straffade för det. Står vi inte här inför den absolut fullkomliga människan och hennes väsen? Är inte en sådan människa just ett med Gud i sitt väsen? Var inte korsfästelsen alltså ett uppenbarande av ett sätt att vara som inte kan överträffas? Kan ett uppträdande vara högre än detta: att kunna älska sina fiender lika högt som man älskar sina vänner eller sig själv? Ja, betyder inte detta just att man på detta gudomliga människostadium över huvud taget inte kan känna någon fiendskap mot någon eller något? Att besitta ett sådant väsen, är att låta sitt ljus stråla och värma med samma kraft över både onda och goda, över både rättfärdiga och orättfärdiga, varigenom vi alltså liksom Gud villkorslöst omfamnar allt i vår kärleks strålflöde. Härmed har vi kommit till det kosmiska sätt att vara som alla kosmiska analyser i denna bok framhåller som världsalltets grundton eller universums livslag, vars uppfyllelse är själva den eviga freden, vilken återigen är betingelsen för det verkliga eviga livets ljusflöde i väsendets realistiska, vakna, dagsmedvetna upplevelse.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.

 

 

Tillbaka till sidan med vanlig layout © Martinus Institut