Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Ett väsens säkraste väg till sitt eget olyckliga upplevelsetillstånd eller öde  2455. Som vi förut har nämnt, är väsendenas levnadsart uttryck för ett visst begränsat medvetandestadium, till vilket en viss, i motsvarande mån begränsad tanke- och uppfattningsförmåga är knuten. Då denna tanke- och uppfattningsförmåga utgör fundamentet för väsendets manifestation, vetande och levnadsart, måste även denna levnadsart vara i motsvarande grad begränsad. Väsendet kan omöjligt ha samma livsuppfattning och levnadsart som ett annat väsen, vilket befinner sig längre fram i utvecklingen och tillhör ett högre medvetandestadium, där tankeförmågan inte är på långt när så begränsad. Att begära att väsen från två så olika väsenskategorier skall ha samma syn på tillvaron är dåraktigt och kan bara avslöja en total okunnighet på detta fält. Människorna skall därför upphöra med att använda sin egen livsuppfattning och därav följande levnadsart som måttstock för sina mindre utvecklade medväsen. Dessa måste naturligtvis tillhöra lägre utvecklingssteg och vara bundna vid den begränsade livsuppfattning och levnadsart som är höjdpunkten för vad man på sådana underliggande medvetandestadier kan manifestera av livsupplevelse och levnadsart. Den sten som ett väsen inte kan lyfta måste det låta ligga. Att tukta eller bestraffa ifrågavarande väsen för detta är för bestraffaren själv den säkraste vägen till ett motsvarande olyckligt upplevelsetillstånd eller öde.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.