Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Humanitetens eller nästakärlekens morgonrodnad och soluppgång  2469. Det av väsendet utlösta handlingssättet gentemot omgivningen skapar alltså återvändande verkningar och därmed en ny realitet i väsendets livsupplevelse, nämligen kunskap. Väsendet kommer härigenom att lära sig, vilka företeelser i handlandet som skapar "det onda" och vilka som skapar "det goda". Efter hand som väsendet i sitt psyke får samla erfarenheter av det ondas och det godas verkningar i livsupplevelsen, får det talang eller begåvning till att mer och mer utlösa ett handlande, vars verkningar blir ett ljust eller lyckligt öde. Det är denna princip som i sin första utformning får väsendet att bli intelligent och som i bästa fall förvandlar det till ett "högintellektuellt" väsen. Men för att bli ett högintellektuellt väsen är det inte nog med att väsendet blir intelligent och teoretiskt vet hur det skall handla för att få ett lyckligt öde. Härför krävs ännu en egenskap, nämligen "humanitet" eller "nästakärlek". Denna egenskap består i att kunna förnimma andra väsens bekymmer och lidande i sitt eget psyke. Ju mer medveten man sålunda blir i andras olyckliga öde och ju mer man kan känna detta i sitt inre, desto mera medlidande känner man för dessa väsen. Detta åter betyder att man här alltså börjar med att hellre vilja giva än taga. Man känner glädje i att hjälpa sådana lidande människor och att leda dem fram till ljusa och lyckligare tillstånd, bortsett från att man naturligtvis också längtar efter och gläds åt att få hjälpa djuren i deras besvärliga situationer. Men hur skulle vi få förmåga att i själ och hjärta känna vår nästas lidanden, om vi aldrig själva hade haft samma lidanden eller ett liknande öde? De yttre kroppsliga smärtor och lidanden som vi själva gått igenom sätter oss således i stånd att förnimma, hur vår nästa har det när han är utsatt för samma lidanden. Och denna förmåga i sin verkligt fullkomliga utveckling medför att vi som nämnt känner glädje och plikt att hjälpa denna vår nästa. Det är denna förmåga vi känner till som "förmågan att känna medlidande". Det är den som utgör nästakärlekens första begynnande morgonrodnad och soluppgång i jordmänsklighetens mentala sfär eller sinnelag.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.