Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Polkonstellationen i den jordiska människan och "djävulsmedvetande" och människan som "Guds avbild"  2533. Men det är endast i människans allra första späda tillstånd, då hon ännu måste betraktas nästan som apmänniska, som hon utgör ett han- eller honkönsväsen i renodlad form. Det är just genom den latenta polens begynnande utveckling som väsendet övergår från djur till människa. Med denna latenta pols växande, d.v.s. den feminina polen i hankönsväsendet och den maskulina polen i honkönsväsendet, blir dessa två väsen mer och mer förvandlade till "människor". Detta betyder naturligtvis inte, att det är humaniteten eller kärleken som i första hand kommer att blomstra eller utvecklas. Tvärtom kan genom en växande intelligens de djuriska egenskaperna hos människan nå sin högsta utveckling. Det är på grund av denna förmågas utveckling som den mentalt sett växande människan snabbt blir djuret överlägsen, ja, blir dess herre, samtidigt som hon i stor utsträckning blir herre över materien och naturens krafter. Denna utveckling av intelligensen, utan en motsvarande utveckling av humanitets- eller kärleksförmågan, gör, som vi redan vet, människomedvetandet till "djävulsmedvetande", genom vilket medvetandetillstånd hon kommer att kulminera i mörkerskapandet. Men utvecklandet av djävulsmedvetandet betyder ju ett skapande av lidanden för medväsendena. Verkningarna av dessa lidanden skapar ett motsvarande lidandesöde för väsendet självt. Lidandena åter utvecklar den humana egenskapen. Och människan börjar därigenom kunna skilja mellan gott och ont. Det blir alltmer till automatfunktion för henne att göra det goda, varefter de djuriska tendenserna i motsvarande grad degenererar, så att väsendet till slut blir en renodlad människa, vilket vill säga skapad till Guds avbild, till Guds like.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.