Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Jordmänniskans "djuriska" och "mänskliga" egenskaper  2542. Den del av det mänskliga psyket som människorna känner bäst till, är den del som de ännu har kvar av det djuriska medvetandet, vilket alltså vill säga: parningsprincipen eller det enpoliga könstillståndet. Ja, detta är ännu så starkt i jordmänniskans medvetande att det utgör en livsbetingelse för hennes fortplantning och reinkarnation eller återfödelse. Det är då inte heller så märkvärdigt att denna medvetandedel i jordmänniskan uppfattas som den ordinära eller normala. Det utgör alltjämt, även i sitt starkt degenererade tillstånd eller skick, livsfundamentet för den jordiska människans allmänna tillvaro. Det djuriska tillståndet, denna del som jordmänniskans medvetande representerar, är således "däggdjurets". Det är alltså inte denna del som gör att jordmänniskan har fått benämningen "människa". Den utlöser blott däggdjurets egenskaper. Dessa består, som vi förut nämnt, av avundsjuka, jalusi, missunnsamhet, hat och hämndgirighet och de därav följande mörka konsekvenserna i det dagliga livet. De egenskaper som gett jordmänniskan benämningen "människa" är däremot intelligens, kunskap, humanitet, intuition och därav följande, i motsvarande grad utvecklad, skaparförmåga, kultur eller intellektuell och kärleksfull inställning till allt och alla, samt en degenererande enpolighet och en begynnande dubbelpolighet. "Djur" och "människa" är således den fundamentala analysen av den ofärdiga, oinvigda eller kosmiskt ofödda jordmänniskan. Denna analys är i själva verket inte någon ny analys. Mänsklighetens störste vise i gamla tider kände den, något som den förnämsta och mest talande symbolen härför, den urgamla figuren "sfinxen" eller djurkroppen med människohuvud, vittnar om.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.