Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

En ny moral eller livsuppfattning, som stämmer överens med människans förvandlingsprocess från "djur" till "människa", är absolut av behovet påkallad   2563. Vad gäller den ovan berörda äktenskapliga degenerationen, är det här fråga om en oemotståndlig kosmisk förvandlingsprocess i den jordiska människans psyke. Det är en förvandlingsprocess som utgör ett oumbärligt led i det kosmiska spiralkretsloppet, och därmed ett motsvarande kosmiskt led i den eviga världsordningen. Den är ett led i fullföljandet av Guds skapelse av människan till sin avbild. Utan detta led i världsordningen skulle denna skapelse vara en total omöjlighet, och Guds stora plan med människans fullkomnande skulle då bara vara som en hägring i öknen. Men nu är motsatsen lyckligtvis ett faktum för dem som kan se och höra och verkligen tänka och förstå. Skapelsen är ett obestridligt faktum. Och alla den kosmiska skapelsens slutresultat visar sig vara till glädje och välsignelse för levande väsen. En blick ut över den jordiska mänskligheten visar ofrånkomligt att dessa individer befinner sig på en skala av olika utvecklingssteg, från primitivitet till högintellektualitet. Denna skala visar att somliga människor har nått längre i fullkomnandet än andra. Om ingen utveckling ägde rum, hur skulle då somliga väsen kunna vara längre komna än andra? De måste ju då alla stå på samma steg. Innebär inte det dagliga livet en undervisning, ett erfarenhetsskapande, lidandeupplevelser och glädjeupplevelser? Hur skulle människan i ett sådant upplevelsetillstånd kunna undgå att bli klokare och samla visdom? Till vilken nytta skulle dessa tillstånd som griper in i väsendenas liv vara, om de inte vore till för att skänka erfarenheter? Och varför har människan förmåga att göra erfarenheter, om inte erfarenheterna hade till uppgift att utveckla väsendena? Vi måste alltså lära oss förstå, att det primära i detta kosmiska led i världsordningen som de olyckliga äktenskapen utgör, inte är att människan blir otrogen i äktenskapet och således sviker sin partner som hon högtidligt lovat trohet och kärlek i hela sitt innevarande jordeliv. För detta skulle i sig självt vara en kulmination av omoral eller kärlekslöshet. Men när tillståndet nu är en följd av en förvandling i människans psyke som hon absolut inte är herre över, och som ingen som helst kyrklig eller världslig moral kan ändra på, eftersom det här är själva det kosmiska kretsloppets lagar eller själva naturens egen kraft och makt som gör sig gällande – i förhållande till vilken människan bara utgör en mikroskopiskt liten företeelse – så måste det skapas en moral- eller livsuppfattning som kan stämma överens med detta nya tillstånd i människan. Det tjänar ingenting till att människorna kämpar för att iaktta en moral och ett uppträdande som passar för ett livstillstånd som de organiskt mer eller mindre har vuxit ifrån för länge sedan, och som de varken själsligt eller kroppsligt längre representerar. Hur skulle de kunna uppfylla en sådan moral? Nej, här står vi inför människornas väg ut ur den sista delen av djurriket och uppåt mot människoriket, uppåt mot att bli lika Gudomen, på väg att bli "ett med Gud". Det är en bana som det är lika omöjligt för människan att ändra på, som det är omöjligt för henne att ändra på stjärnornas gång i den eviga världsrymden.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.