Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Det är inte så egendomligt att kristendomen inte blivit till kristendom i renodlad form  2576. Men så var inte förhållandet med alla Jesu samtida. Här fanns ett överväldigande flertal som inte alls hade ett sådant erfarenhetsmaterial från lidanden och olyckliga öden i föregående liv, att de fått ett sådant humant sinnelag. Och då de inte hade fått ett sådant sinnelag, hade de ju inte heller bruk för någon vägledning i hur de rätteligen borde visa eller manifestera detta sinnelag mot sin omgivning. Och på så vis har det ju i varje generation, alltsedan Jesu förkunnelse blev till, funnits människor som ännu inte hade utvecklats på det humana området och inte gått igenom tillräckligt med lidanden och gjort erfarenheter på detta fält. Och då dessa människor varit i stor majoritet och därmed haft det största inflytandet, är det inte så egendomligt att kristendomen inte blev "kristendom i renodlad form". De som inte kunde förstå förkunnelsen om nästakärleken eller humaniteten, måste ju förbli "hedningar", d.v.s. fortsätta med att vara väsen, hos vilka krigs- och kampmoralen var den primära uppfattningen i deras eget sinne, när det gällde förhållandet till deras nästa. Det fanns sålunda väsen som var predestinerade till kristendomen i dess begynnelseform och som av hjärtat accepterade den, men samhällets stora flertal var som sagt ännu oemottagligt för den i dess högsta och ädlaste form. Därför ändrade man på dess stora och höga ideal och anpassade dem i viss mån till sina egna hedniska eller krigiska föreställningar och gjorde om kristendomen till statsreligion. I stället för att avskaffa bruket av svärdet välsignade man det. Och man fullkomnade sin förmåga att mångfaldiga den dräpande principen, så att man blev i stånd att utplåna sina fiender miljonvis och att under loppet av sekunder totalt tillintetgöra deras hem, ägodelar och fysiska tillvaro. Och erfarenheterna har visat att man i förekommande fall inte tvekar att begagna sig av sitt kunnande. Med denna sin ignorering av kristendomens bud och lära om att man skall älska sina fiender och välsigna dem som förbannar en, göra gott mot dem som hatar en och bedja för dem som förorättar och förföljer en, är det inte så egendomligt att människorna kommer att skapa och få uppleva en domedagsepok, liksom det inte heller är så egendomligt att detta slag av kristendom efter hand måste mista sina anhängare. Men de människor i samhället som var mogna för kristendomen, de utgjorde den goda jord, i vilken den lades ned och kom att bära frukt. Och de som inte var mogna för den och i realiteten inte accepterade den med sitt hjärta hör mer eller mindre till den dåliga jord, där sådd och skörd misslyckas. Hur skulle det kunna vara annorlunda? En god jord är ett absolut villkor för en god skörd.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.