Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Äktenskap som i själva verket undgår upplösning endast tack vare den begynnande kärleken till nästan och inte på grund av förälskelse eller sexualitet   2600. Om denna smekmånadsepok får ett äktenskap mellan två väsen att med oförminskad styrka hålla ihop under hela deras jordeliv från ungdomen och fram till ålderdomen, då den fysiska döden skiljer dem åt, är det ännu inte fråga om en repetition. Men sådana äktenskap, som alltså enbart hålls ihop och befordras av de äkta makarnas ömsesidiga oförsvagade förälskelse, blir alltmer sällsynta. Här måste vi komma ihåg att de många äktenskap som vi kan iaktta och som varar de äkta makarnas liv ut, i regel inte hålls ihop på grund av parternas ömsesidiga förälskelse, eftersom denna, och därmed även smekmånadsperioden, för länge sedan är förbi. Att dessa äktenskap inte desto mindre har kunnat hålla livet ut, har andra orsaker. Den ena av parterna eller eventuellt båda parterna kan till exempel redan ha en så högt utvecklad sympati och kärlek till nästan, att makarna, trots att de inte är förälskade i varandra och deras sexuella samliv är utan kraft eller kanske till och med helt har upphört, ändå finner stort behag i varandras sällskap. Men detta samliv är inte något äktenskap i absolut mening. Det är i själva verket bara ett vänskapsförhållande, alltså ett förhållande som är baserat på den i dessa två väsen begynnande verkliga kärleken till nästan. Den sanna äktenskapsepoken är således endast den som upplevs som "smekmånadsperioden" för makarna, hur kort eller lång den sedan må vara. Där denna epok inte varar livet ut, utan bara utgör en längre eller kortare del av deras samliv, där är den som nämnts endast en repetition. Det är denna förälskelsens obeständighet som förorsakar äktenskapens upplösning och bildandet av nya äktenskap. Väsendena kan alltså få uppleva flera repetitioner av äktenskap under ett enda jordeliv. Och ju fler sådana äktenskapliga repetitioner ett väsen upplever under ett jordeliv, desto snabbare degenererar dess förälskelseförmåga, för att till sist helt upphöra. Och ett sådant väsen kommer därefter att helt sakna äktenskaplig talang.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.