Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Den dubbelpoliga sexuella driften ligger till grund för universums grundton: allkärleken  2603. Här står vi inför ett väsen som nått så långt fram i utvecklingen att det inte längre kan bli förälskat. Då det endast är förälskelseförmågan som normalt skapar väsendets dragning till och favorisering av det motsatta könets väsen, existerar alltså denna dragning mot och favorisering av det nämnda könet inte längre i detta väsens psyke. Därför har det nu i sig inte större dragning till det motsatta könet än till sitt eget kön. Men icke desto mindre har det alltjämt inom sig en sexuell drift. Normalt upphör denna aldrig någonsin. Man skall inte tro att det sexuella tillståndet bara har till uppgift att befordra parningssympatin och fortplantningen i djurriket. Det fanns i växtriket och blev där förvandlat till enpolighet. Denna enpolighet nådde sin kulmination i djurriket. Därefter skall väsendets sexuella drift befordras av dubbelpoligheten och övergå till en ny mission. Vilken mission har då den sexuella driften, när den inte längre skall befordra parningen eller äktenskapet och den därav följande fortplantningen? Den sexuella driften har därefter den stora och beständiga uppgiften att upprätthålla och befordra universums eller världsalltets grundton: allkärleken.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.