Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

De helt dubbelpoliga väsendena är Gudomens primära medvetandeorgan för manifestation och upplevelse   2604. Allkärleken är, som vi tidigare har berört, Guds väsen. Det är denna manifestation av Guds medvetande och väsen som befordras genom dubbelpoligheten hos alla de väsen som har blivit "Guds avbild", skapade till att vara lika Gud. Det är således alla de väsen som har fått fullständigt "kosmiskt medvetande" och den härtill utvecklade organismen, som befolkar och är hemmahörande i det fullkomliga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket i de kosmiska spiralkretsloppen. Dessa kosmiska världars invånare är Gudomens fullkomliga och därmed primära manifestationsredskap. Genom dessa väsen styr och leder Gudomen hela världsalltet med dess ocean av skapade, levande väsens organismer, himlakroppar, solar och vintergator eller stjärnvärldar såväl i de makrokosmiska spiralerna som i de mikrokosmiska och mellankosmiska spiralerna. Alla dessa väsen utgör således, som vi tidigare berört, Gudomens primära medvetandeorgan. Dessa i spiralkretsloppens högsta världar hemmahörande väsen är således alla, på grund av sin dubbelpolighet, totalt höjda över förälskelse- eller parningssympatin. De har för länge sedan passerat lidandenas kulmination och är därför höjda över reinkarnationen eller återfödelsen på det fysiska tillvaroplanet. I kraft av sitt totala eller kulminerande visdoms- och kärleksväsen i form av "kosmiskt medvetande" har de blivit ett med vägen, sanningen och livet och är därmed ett med Gud. Dessa primära befolkningar i spiralkretsloppens högsta världar utgör, som nämnts, Gudomens primära medvetandeområde. Dessa väsen är således Gudomens primära förnimmelse-, upplevelse- och skaparorgan. Utan dessa väsen skulle Gudomen inte ha något som helst medvetande. Gudomen skulle vara ett evigt existerande "något" utan liv, utan vetande, utan makt eller, kort sagt, helt utan manifestation. Detta eviga "något", som är världsalltets suveräna Gudom, världsalltets allomfattande levande upphov, skulle vara ett evigt omanifesterat "något". Det skulle inte finnas något världsallt. Det skulle varken finnas tid eller rum. Detta gudomliga "någots" tillvaro skulle i all evighet endast existera som en absolut orörlighet och därmed som en evig absolut död. Nu existerar emellertid motsatsen som ett faktum. Gudomen utgör förvisso ett evigt existerande "något", och denna eviga existens är, tack vare Gudomens mångfald eller oändlighet av levande väsen på alla slags medvetande- och skapelsestadier, inte en evig död, utan ett evigt liv.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.