Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Väsendenas livsupplevelseförmågas förnyelse genom mörkret eller Gudomens sekundära medvetandeområde  2607. Alldeles som Gudomen sålunda har ett permanent och evigt, i den högsta fullkomlighet kulminerande, primärt medvetandeområde i kraft av de fullkomliga väsen som nått därhän att de framträder som hans avbild, skapade att vara honom lika, så har Gudomen även ett sekundärt medvetandeområde. Detta består, som vi också känner till, av växtriket, djurriket och den ofärdiga delen av människoriket. I dessa spiralernas primitiva riken eller sfärer håller väsendena på att omformas och skapas till Guds avbilder. Även dessa väsen är medvetanderedskap för Gudomen, men då de inte är några färdiga väsen, kan Gudomen genom dem inte skapa några fullkomliga manifestationer eller upplevelser. Detta område av Guds medvetande är således bara ett sekundärt område, inom vilket förnyelsen av väsendenas livsupplevelseförmåga äger rum. I detta område av ofärdiga eller ofullkomliga väsen kan Gudomen endast manifestera motsvarande ofullkomliga skapelser, manifestationer och upplevelser. Det är just därför som dessa ofärdiga väsens livssfärer blir till domedag, ragnarök eller helvete. Denna del av de kosmiska spiralkretsloppen kan sålunda inte vara Gudomens primära medvetande. Den kan endast utgöra en underordnad, sekundär medvetandedel. Men tack vare Gudomens verkliga, primära medvetandeområde styrs och leds detta sekundära medvetandeområde fram genom utvecklingen till upplevelsen av kulminationen av det absolut livsviktiga mörkret eller det så kallade "onda", som i absolut mening inte är något "ont" utan i stället är vad vi lärt oss benämna "det obehagligt goda". Tack vare detta "obehagligt goda" eller upplevelsen av mörkrets kulmination kommer alla levande väsen, efter sin egen önskan och som livsviktig nödvändighet, att växelvis få uppleva: vissa epoker då de är ett med mörkret eller Gudomens sekundära medvetande och andra epoker då de är ett med Gudomens primära medvetande - ljuset, allkärleken och visdomen - allt efter sitt vid olika tider rådande hunger- och mättnadstillstånd. Men helt bortsett härifrån får de genom upplevelsen av mörkret sin livsupplevelse- och manifestationsförmåga förnyad. Härigenom blir de sålunda garanterade evig upplevelse av livet. Vi har här sett livsbetingelsens hela grundanalys för såväl Gudomens som de levande väsendenas eviga livsupplevelse. Gudomens egna ord om skapelseprocessen - "allt är mycket gott" - har här genom universums eller världsalltets struktur blivit logiskt uppenbarade som orubbligt faktum.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.