Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E) 
 
Avancerad sökning
   

 

Förälskelsen eller den enpoliga sympatin är ett återsken av de högsta världarnas kosmiska solsken, uppenbarat genom fysiska organismer i spiralkretsloppets nattsvarta mörkersfär eller helvete  2636. Även om förälskelsesympatin inte kan mäta sig med kärlekssympatin ifråga om att utlösa uppenbarandet av den högsta elden och liksom den leda till en allmän, permanent kulminerande kärleksutveckling mellan alla väsen, så är det likväl den som får väsendena att i sitt enpoliga tillstånd sprida en upplivande eller lysande atmosfär omkring sig på det fysiska tillvaroplanet. Det är denna lycka hos djuren som vi har att tacka för lovsångerna från tusentals små strupar vid lövsprickningen om våren. Det är denna salighet vi hör i gökens rop, i starens flöjttoner, i näktergalens och trastens drill i gröna lunder. Det är samma lyckokänsla som uppenbaras genom lärkans sång och vipans skrik över åker och äng och likaledes i grodornas monotona kväkande i kärr och mosse. Den gör all renodlad enpolig sexualism till smekmånadsdagar eller till ett livgivande, silverskimrande månsken för sina upphov i deras ragnaröks mörkersfär. Den är ett återsken från de högsta världarnas kosmiska solsken, uppenbarat genom fysiska organismer i livspanoramats eviga natt. Utan detta ljus i spiralkretsloppets mörker skulle helvetet här vara renodlat eller totalt blottat på himmelska krafter - ifall det då överhuvud kunde vara tal om någon manifestation eller upplevelse av livet.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.