Läs och sök i Tredje testamentet
| Det fundamentala i livsmysteriets lösning | 2637. Vi har nu hunnit så långt på vår resa i livsmysteriets lösning att vi kommit till vägens slut och nått vårt mål, nämligen upplevelsen av denna lösning. Varför har vi intresserat oss för denna lösning? Vi har företagit denna vår stora analysresa genom livsupplevelsernas och manifestationernas gigantiska spiralkretslopp för att där kunna iaktta livets och tillvarons allra högsta eviga principer och lagar, alltså de principer och lagar som aldrig någonsin har blivit skapade, utan i all evighet har funnits till och i all evighet ska fortsätta att finnas till, de lagar och principer som bortom all förnimmelse i sin oskiljbara kombination utgör det gudomliga "något som är". Vi har sett att detta "något" är livets absolut första orsak. Denna orsak skiljer sig från alla andra existerande orsaker genom att den inte som dessa är ett resultat av andra föregående orsaker. Den kan därför inte vara identisk med den oavbrutna orsak och verkan-kedja som utgör upplevelse och manifestation av livet. Och då den inte kan vara detta, kan den inte vara något annat än denna orsak och verkan-kedjas absoluta upphov. Och då denna orsak och verkan-kedja är själva upplevelsen och manifestationen av livet, ser vi således här att denna livets första orsak, som alltså inte har någon föregående orsak och därför i sig själv utgör en "orsakslös orsak", ofrånkomligen är det "något" som upplever och manifesterar livet. Och vi finner alltså här detta "något" som det upplevande och manifesterande "jaget" bakom alla existerande levande väsens organismer eller kroppar. Men det är inte blott i de mellankosmiska väsendenas organismer som vi har upplevt detta jags existens. Då ingen som helst rörelse kan äga rum utan att i sin högsta analys vara ett led i en skapelse, och då skapelse inte kan existera utan att ha ett levande väsen till upphov, kommer vi alltså här fram till att denna orsakslösa orsak, detta gudomliga "något som är", inte bara framträder som jaget i de levande mellankosmiska väsendena – växter, djur och människor – utan också blir synligt bakom alla andra rörelser i naturen, vilka rörelser då också visar sig utgöra logisk skapelse, även om det inte framträder så påtagligt som i de kända levande väsendenas manifestationer, vilka mycket lätt kan iakttas som livsyttringar. Då skapelseprocesserna i naturen runt omkring de levande väsendena, såväl i mikrokosmos som i makrokosmos, är lika logiska, ja, ännu mer logiska än det de icke färdiga människorna skapar, i och med att de alla i sina slutfacit enbart är till glädje och välsignelse för levande väsen, möter vi alltså även här bakom naturens skapelseprocesser detta gudomliga "något som är". Det är alltså inte enbart växternas, djurens och människornas livsformer och manifestationer som orubbligt utgör livsyttringar. Vi möter således detta gudomliga "något som är" i de så kallade "naturkrafterna", till vilka inte bara elementen och klimatförhållandena, utan också klot, solar och vintergator hör. Det finns alltså ett orubbligt "jag" bakom dessa krafter eller gigantmanifestationer, varigenom även dessa framträder som "livsyttringar". Vi har nu alltså blivit varse att allt är levande. Varje rörelse, stor eller liten, kan endast existera som led i en skapelse. Då denna skapelse i sitt slutfacit är hundraprocentigt logisk, det vill säga är till glädje och välsignelse för levande väsen, är den uttryck för ett jags begär att manifestera denna glädje och välsignelse. Vi har således sett att alla existerande manifestationer utan undantag är levande väsens manifestationer. Vi har sett att dessa manifestationer eller skapelser försiggår med hjälp av de levande väsendenas organismer. Utan dessa vore varje skapelse fullständigt omöjlig. Varje organism utgör alltså ett livsbetingande skaparredskap för sitt upphov, vilket alltså innebär "jaget" eller det gudomliga "något" bakom organismen. Då varje organism är uppbyggd på så sätt att den bildar manifestationsredskap för sitt upphov eller jag, men samtidigt även bildar universum eller kosmiskt livsrum eller hemvist för de där existerande mikroväsendena – liksom vi själva med våra egna organismer är mikroväsen i det universum eller världsallt som existerar utanför oss – får vi härmed bevittna att alla existerande levande väsen, såväl i mikrokosmos och mellankosmos som i makrokosmos, bildar en sammanhängande oskiljbar enhet. Det är denna enhet vi kallar "världsalltet". Världsalltet är således en levande, arbetande organism, genom vilken ett evigt existerande gudomligt "något som är" uppenbarar, manifesterar eller tillkännager sin orubbliga existens, sin vilja, sin allmakt, sin allvisdom och sin allkärlek. Här har vi alltså genom våra kosmiska analyser funnit vägen in till livsmysteriets fundamentala lösning: den eviga, allt omfamnande levande Gudomen. Här upplever vi strålflödet från hans ansikte som levande orubblig verklighet och de levande väsendena som hans eviga medvetandeorgan i denna verklighet. Vår egen identitet som eviga och odödliga söner av denne evige, allt levandes Fader, har vi således här fått orubbligt fastställd. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt