Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E)  
  Punkt:  
(0-41) 
 
Avancerad sökning
   

 

Det gudomliga "något" eller "X 1". Skaparförmågan eller "X 2" samt "X 3". Det levande väsendets instinktmässiga inriktning mot Försynen eller Gudomen 12. Att dessa organismer, av vilka världsalltet består och genom vilka logiska skapelser och upplevelser utlöses, sålunda måste vara anknutna till ett "något" som är upphov till denna samlade upplevelse- och skapelseprocess i världsalltet. Ty utan ett sådant upphov är såväl upplevelse som skapelse en total omöjlighet. Varken skaparförmåga eller upplevelseförmåga kan existera på annat sätt än som egenskaper hos "ett levande något". Vem skulle annars vara intresserad av att skapa och uppleva? - Då detta "levande något" är skaparen och sålunda alltid är upphovet till det skapade, kan det i sig självt inte ha någon analys utöver att det utgör "något som är". Vi kan inte säga om detta något att det är ont eller gott, att det är stort eller litet. Vi kan inte säga att det är vackert eller fult. Ja, vad vi än kan tänkas vilja säga om detta något, så kan det endast vara fråga om något som det har skapat. Och något som det har skapat kan omöjligt vara dess analys, eftersom det ju existerade innan det satte i gång skapandet. Det är alltså till sin natur namnlöst. Därför har vi här i Livets bok betecknat det som "X1".
      Detta gudomliga något har alltså en skaparförmåga. Då denna består av alla existerande skaparförmågor sammantagna, kan inte heller den ha någon tids- och rumsdimensionell analys. Den kan inte heller vara skapad, eftersom allt skapande utgår ifrån den. Den är därför till sin natur evig och ävenså namnlös, utöver att den utgör "något som är". Vi har därför kallat denna skaparförmåga "X2".
      Då allt som existerar i världsalltet som tids- och rumsdimensionella företeelser har alstrats genom den ovannämnda skaparförmågan, har således alla existerande kontraster eller motsatser alstrats genom samma gigantiska, av alla skaparförmågor bestående skaparförmåga. Därigenom är detta samlade resultat av denna eviga skaparförmåga i sig självt ävenså helt utan analys. I dess helhetsfacit existerar lika väl det onda som det goda, det kärlekslösa som det kärleksfulla, det mörka som det ljusa, det primitiva som det intellektuella o.s.v. Detta åter betyder alltså att detta helhetsfacit är lika ont som det är gott, lika kärlekslöst som det är kärleksfullt, lika mörkt som det är ljust, lika primitivt som det är intellektuellt o.s.v. Men något som är lika ont som det är gott, är ju varken ont eller gott. Något som är lika kärlekslöst som det är kärleksfullt, är varken kärlekslöst eller kärleksfullt. Kort sagt: då alla kontraster eller motsatser sålunda upphäver varandra i den eviga skaparförmågans samlade resultat, kan inte heller detta resultat ha någon analys, utöver att det utgör "något som är". Vi har därför betecknat detta tredje namnlösa "något" som "X3".
      Vi har kommit till världsalltets allra djupaste analys. Vi ser här att det utgör ett namnlöst "något". Vi ser att det besitter en skaparförmåga, i kraft av vilken det kan uppleva och skapa och därför lever i resultatet av denna skaparförmåga. "X1" eller det upplevande och skapande "något", som motsvarar "jaget" i de levande väsendena, "X2", som utgör dess skaparförmåga och varigenom dess upplevelse också äger rum, samt "X3", som utgör resultatet av denna skapar- och upplevelseförmåga, d.v.s. organismen och medvetandet - dessa tre företeelser utgör sålunda just de tre villkor som måste uppfyllas, för att ett "något" skall kunna framträda som ett levande väsen. Världsalltet är alltså ett existerande levande väsen, i vilket vi alla lever, rör oss och är till. Det är inte så märkvärdigt att de levande väsendena i kraft av sitt instinktorgan vänder sig till detta för oss alla framträdande gigantiska väsen som till en försyn eller gudom, redan långt innan de fått sin intelligensförmåga utvecklad. Vi finner denna instinktmässiga inriktning mot Försynen i djurets ångest- eller dödsskrik, även om det här endast rör sig om en för djuret självt omedveten automatfunktion. För de primitiva människornas vidkommande yttrar sig denna inriktning som en av instinkten buren stark religiös tro på en viss föreställning om en försyns eller högre makters existens och handlande.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.