Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(2396-2664,E)  
  Punkt:  
(0-41) 
 
Avancerad sökning
   

 

Människornas icke färdiga eller outvecklade tillstånd kan inte förändras genom intolerans, hämnd eller straff  25. Att nutidens juridiska lagar och rättsväsen är högst ofullkomliga. De är utformade av de tankearter som de vanliga jordiska människornas utvecklingssteg har kunnat frambringa. Tankearter från utvecklingssteg som ligger högre, och vars existens de därför ännu inte ens har en aning om, har naturligtvis inte kunnat ligga till grund för deras juridiska lagar och rättsväsen. De högre liggande utvecklingsstegens moraliska tankearter innebär som bekant detta: "Du skall älska din Gud över alla ting och din nästa som dig själv" – "Allt vad du vill att människorna skall göra för dig, det skall du också göra för dem" –"Vad man sår får man också skörda." Och i fråga om att förlåta sin nästa heter det också inom de högre, gudomliga tankeklimaten, att man skall förlåta inte bara sju gånger dagligen utan ända till sjuttiosju gånger. Förutom detta existerar det femte budet, "Du skall inte dräpa", från vilket alla de andra buden är utlöpare. Trots att dessa gudomliga tankeklimat har förkunnats för människorna i årtusenden, har de ännu inte kunnat förändra mänskligheten så att den inte för krig, inte dräper, inte straffar och hämnas, inte skapar genialiska mordvapen som ökar dråp- och lemlästningsförmågans kapacitet miljoner och åter miljoner gånger. Människorna hyser alltjämt i högre grad tilltro till dessa krigets helvetesmaskiner som medel att skapa fred, lycka och glädje i världskulturen, än de har tilltro till den sanna och verkliga och därmed enda framkomliga vägen till fred, som består i att man med sitt eget uppträdande sår fredens säd i sin nästas sinne. Hur skulle man kunna skörda fredens frukter, lyckan och glädjen, utan att först så dem? Hur ska man kunna skörda något annat än krigets frukter, döden, olyckan och lidandet genom att så krigets utsäde? Så länge människorna ännu har så liten insikt i den gudomliga kosmiska världsstrukturen att de inte förstår, att man omöjligt kan skörda fredens frukter eller välsignelser genom att så krig, kommer den verkliga och sanna fredens välsignelser att vara omöjliga att uppnå. Krigets förbannelser eller frukter måste då ovillkorligen mogna till kulmination i människornas öde. Till olyckans och lidandets utsäde hör även människornas mördande av miljoner och åter miljoner djur, även däggdjur, den väsensart som de själva ännu i stor utsträckning tillhör såväl fysiskt som själsligt. Här bör det påpekas att vi inte lägger fram dessa analyser som en förebråelse mot den köttätande människan. Hon lever ju liksom flocken i den felaktiga tron att hon inte kan leva utan animalisk föda. Hon äter sig därför med god aptit in i den olycks- eller lidandeepok som den animaliska födan i stigande grad framkallar för henne, allteftersom hon mer och mer utvecklas i tänkande och humanitet och därigenom alltmer förvandlas till människa. Med denna förvandling från djur till människa träder väsendet in under helt andra lagar och livsbetingelser. Ju mer det avlägsnar sig från rovdjurets själsliga natur, desto mer förändras också dess fysiska organism. Det är inte livets mening att människan, som ska bli till Guds avbild, ska fortsätta att äta liken av sina medväsens organismer och på så vis leva högt på dessa väsens död och undergång. Det är ett stort misstag att tro att ett sådant utsäde inte kommer tillbaka till sitt upphov med motsvarande död och undergång. Det är absolut inte någon livsbetingelse för den utvecklade människan att vara köttätare, att förtära animaliska lik. Detta framstår som ett faktum genom den enormt höga procent av människorna som är sjuka och som man i själva verket inte tillräckligt snabbt hinner bygga sjukhus åt. Är inte sjukhusen rent av små städer i städerna? Och var har i dag något sjukhus blivit överflödigt i brist på patienter? Byggs det inte bara fler och fler sjukhus? Trots läkarvetenskapens utveckling och dess utövares och medhjälpares väldiga offervilja att hjälpa och befria de sjuka från deras lidanden, finns det ingenstans där det går åt motsatt håll så att de sjuka blir allt färre. Är inte just de många sjukdomarna under beteckningen "cancer", och andra företeelser som verkar förstörande på den animaliska organismen, tecken på att människorna inte förstår sig på att sköta och vårda sitt främsta livsupplevelseredskap eller den fysiska organismen? Låt oss här åter erinra oss att denna människornas fysiska livsinställning inte beror på ondska, utan enbart på kosmisk okunnighet. Här, liksom i alla andra lidandeskapande situationer, finns det således inget att förebrå människorna. Vi har endast till uppgift att här peka på orsak och verkan för den som söker just denna kunskap. Det är vår uppgift att påvisa var människorna befinner sig på utvecklingsstegen och varför de just måste leva i krig och lidande eller ragnarök, i olycka och förnedring. Varken kristendom, buddhism eller islam har kunnat göra människorna till änglar eller till den fullständiga fredens väsen. Endast självupplevelsen av de plågsamma eller smärtfyllda verkningarna av väsendenas utlösta felaktiga orsaker kan vara det primära vid väsendets förvandling från djur till människa. När väsendena genom denna förvandlingsprocess har nått så långt att de blivit medvetna om sin egen okunnighet, kan analyser och vägledning till en viss grad leda dem den sista vägsträckan fram till målet, "den stora födelsen", efter vilken de så framträder som den färdiga människan eller "människan skapad till Guds avbild, till att vara lik honom".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.